Vilka är framtidens nischer för oss farmaceuter?
BLOGG: Var finns luckorna på arbetsmarknaden, där vi farmaceuter kan bidra ytterligare med vår läkemedelsexpertis? SFa:s professionsrådgivare Clary Holtendal ser möjligheter inom hemsjukvården, på nya myndigheter och i privata vårdbolag.
Min son fick i skoluppgift att uttrycka vad hans föräldrar är bra på.
Om pappa skrev han: ”Pappa är bra på att simma och köpa leksaker”.
Om mig skrev han ”Mamma är bra på att tvinga i mig medicin – och att äta med stängd mun.”.
Jag tycker ändå att jag har lyckats på ett plan, att profilera mig hemmavid.
Jag funderar ofta på vad vi farmaceuter är bra på och vad vi kan bidra med. Jag funderar nästan alltid på hur man ska kunna utveckla arbetsmarknaden för farmaceuter. Var finns luckorna där farmaceuter skulle kunna bidra med sin läkemedelsexpertis?
Här är några områden:
Uppföljning. Detta ord nämns allt oftare nu för tiden. I samband med så kallat ordnat införande. I yrkeskvalifikationsdirektivet från EU som definierar vad farmaceuter (egentligen apotekare för receptarier finns inte i de flesta europeiska länder) ska arbeta med för typ av uppgifter. I projektet om strukturerade läkemedelssamtal på apotek där man planerar att följa upp nyinsatta patienter som fått astma/KOL-läkemedel. Också på den regulatoriska nivån ökar successivt kraven på uppföljning av godkända läkemedel i klinisk praxis. Det känns inte som att uppföljning ligger högst på läkarnas och sjuksköterskornas agendor och jag tänker att detta är ju en alldeles förträfflig nisch för oss farmaceuter att fånga upp.
Myndigheter. Vi vet att det finns en relativt stor representation av farmaceuter på Läkemedelsverket. Men på Socialstyrelsen ekar det i princip tomt och jag misstänker att hos den allra nyaste myndigheten IVO (Inspektionen för Vård och Omsorg) är inte farmaceuterna representerade i någon direkt utsträckning heller (har jag fel här får ni gärna göra mig uppmärksam på detta). När jag besökte Saco-mässan häromsistens så pratade jag med Försäkringskassan och vi konstaterade att, vad gäller vissa tjänster, så skulle troligen en receptariekompetens vara alldeles utmärkt, eftersom dessa personer ofta sitter med medicinska utlåtanden.
Läkemedelskoordinatörer. Nej, den titeln finns inte idag, men hur ofta har vi inte hört det faktum att patienter som slussas mellan olika vårdinstanser saknar ett slags projektledare med helikopterperspektiv på läkemedelsbehandlingen?
Kommunapotekare. Det finns ett fåtal sådana idag men kommunerna skulle troligen kunna utgöra en lika naturlig framtida arbetsgivare som landstingen i och med att stor del av den sjukhusbaserade vården numera slussas ut i hemsjukvård. Här har vi dock en resa att göra, för kommuner brukar av princip hävda att allt som har med läkemedel att göra är landstingens business. Liknande resonemang skulle man kunna föra om de privata vårdbolagen. Det borde väl vara alldeles naturligt att det fanns åtminstone en chefsfarmaceut hos varje aktör? Tänk om kommunerna började kräva det i sina upphandlingar?
Och nu har jag inte med ett endaste litet ord nämnt alla möjligheter som blir fallet om farmaceutiska tjänster började introduceras på apoteken.
Att utveckla en arbetsmarknad är dock inte snutet ur näven och inte ett enmansjobb.
För detta krävs kreativt tänkande och mod att göra nytt inte bara från oss själva utan även från andra ”samarbetspartners”, inte minst andra yrkeskårer. Erfarenheten säger att det mesta börjar med goda exempel. Apotekares medverkan vid läkemedelsgenomgångar är ett sådant exempel, som började med några lyckade försök och som nu är vitt spridda inom många kommuner och landsting.
Så – misströsta inte framtiden. Var lyhörd för nya möjligheter i din omgivning, tänk utanför lådan och ät med stängd mun så ska nog allt gå bra!