Oro för oönskad merförsäljning

Avbrottet ”mellan kunderna” är för många apoteksanställda värdefull tid.

Förutom att prata med kollegorna och åtgärda småprojekt som skjutits upp under dagen, kan du prioritera det du tycker är extra roligt. Om du letar efter mig, har du störst chans att hitta mig ute i egenvården.

Egenvårdskunden vet inte alltid vet vad han eller hon söker, vilket präglar dialogen och öppnar upp för både rådgivning och rekommendation. I mötet har jag friheten att avgöra om det blir ett receptfritt läkemedel, en handelsvara eller en hänvisning till vården.

Även kunderna måste uppleva en viss frihet när de botaniserar bland receptfria läkemedel och handelsvaror. Upplägget är kanske inte unikt för svenska apotek men det är definitivt vanligare att förvara varor bakom disk utomlands.

Mitt intresse för egenvården har väckt många funderingar. Med tanke på hur hårt apoteksväsendet regleras av författningar, undrar jag hur det kom sig att de receptfria läkemedlen fick en plats i hyllan framför apoteksdisken?

Faktum är att självvalet, som det kallades förr, kom till på ett apotek i Småland. Inte på vilket som helst, utan på det apotek där jag har varit på sedan min allra första praktikdag – nämligen gamla apoteket Tre Rosor i Jönköping.

Vi får vrida tillbaka klockan några varv och återvända till ett annat decennium som också bringade stora förändringar på apoteksmarknaden. Jag syftar naturligtvis på 1970-talet då apoteken förstatligades. Trots blandade åsikter om monopolet, kan jag med blicken i backspegeln ändå konstatera att bildandet av Apoteksbolaget gav farmacins utveckling en rejäl knuff.

År 1974 byggdes ett nytt Tre Rosor som blev Sveriges modernaste apotek. En av nymodigheterna var kunddiskarna som nertill utrustats med glasmontrar, där receptfria läkemedel exponerades.

Att kunderna fick titta på delar av sortimentet var så revolutionerade att Apoteksbolaget gjorde en studie för att kartlägga kundreaktionerna.

I samma veva valdes Tre Rosor ut för att delta i ett projekt som ämnade utveckla nya strategier inom vissa områden för att förbättra apoteket. På ett modernt apotek borde det vara en utmaning, men inte för idésprutor som apotekarna Ulf Nelson och Jörgen Dolby.

Över en kopp kaffe berättar Ulf Nelson för mig hur han tillsammans med sin chef Jörgen Dolby visualiserade en banbrytande idé. ”Låt oss delta i projektet! Vi utökar egenvårdsortimentet och testar bemannad självbetjäning av receptfria läkemedel.”

Huvudkontoret stöttade förslaget och trots visst motstånd från Socialstyrelsen fanns inget i författningarna som hindrade dem från att verkställa och utvärdera idén.

Självvalet var inte tänkt som ett snabbköp, utan som en ny informationskanal. När det dåvarande sortimentet av handelsvaror utökades med receptfria läkemedel ställdes kunden helt plötsligt inför nya val.

Djungeln av preparat väckte frågor och intresse och tanken var att det skulle öka läkemedelskunskaperna bland kunderna. Eftersom självvalet var bemannat fanns det alltid någon att fråga.

Nelson var dock medveten om självvalets risker med avseende på till exempel barnsäkerhet, restriktionsläkemedel (t.ex. Alvedon och Magnecyl-kodein) och allmänt svinn. Ett annat bekymmer var huruvida tillgängligheten skulle uppmana kunder till merköp, något som man ville undvika.

Slutligen, varför behövde vi egentligen receptfria läkemedel i egenvården? Förr fick inte personalen lov att säga särskilt mycket i recepturen, receptkunden var ju läkarens kund. Den lokala beredningen av läkemedel avvecklades och det fanns en längtan efter att få tillämpa sina kunskaper på ett nytt och friare sätt.

Vad passade då bättre än det receptfria läkemedelssortimentet?

I dag tycker många farmaceuter att de inte får tillräckligt med tid i egenvården. Det är synd, med tanke på dess grundidé. Jag stortrivs i egenvården och jag är lyckligt lottad i min roll som egenvårdsansvarig apotekare.