Tystnadsplikt tills döden skiljer oss åt
ETIKRÅDETS BLOGG: En kund hämtade ut stora mängder Stilnoct, och apoteksfarmaceuten försökte förgäves skapa en dialog med kunden. Två månader senare var personen död efter övermedicinering. Hur bör liknande situationer hanteras - vad säger lagen, vad är rätt och fel?
Det händer att kunder gör täta besök på apoteket för att hämta Stilnoct, Tramadol eller något annat läkemedel där det finns risk för beroende. Kunderna återkommer regelbundet, och antalet tabletter som expedieras överstiger terapeutiska mängder.
Vad gör du?
En del farmaceuter väljer att ta en diskussion med kunden. En av våra kollegor, med ett ganska drastiskt uttryckssätt, gjorde så.
Hon konstaterade i dialog med kunden: ”Du hämtar alldeles för mycket Stilnoct. Jag hoppas att du säljer det – annars kommer du att vara död snart.”
Kunden var oförstående och ville inte diskutera. Två månader senare var den kunden faktiskt död av övermedicinering med aktuellt preparat.
Avsiktligt eller ej är okänt.
Vad kan du göra?
Om det gäller en enda överförskrivande läkare är det tydligt – det går att ringa Inspektionen för Vård och Omsorg och informera.
Ofta är läkaren redan känd och myndigheten är medveten om problematiken.
Men vad gör du när det inte är en läkare utan flera inblandade, som alla förskriver till samma patient?
Om du ringer förskrivarna då bryter du mot sekretesskraven. Det är ett dilemma – ska man välja att aktivt bryta mot lagen? Kan man göra det?
En del farmaceuter väljer medvetet att bryta mot lagen om tystnadsplikt. Syftet är vällovligt – man vill kundens bästa och förhindra fortsatt missbruk och kanske till och med död.
Det slags beslut är lättare att ta om man har god kontakt med omgivande hälso- och sjukvård. Då går det att ringa ett inofficiellt samtal.
Man värnar om individen och försöker göra gott. Som farmaceut lever man upp till en av de etiska riktlinjerna; ”Farmacevten har individens hälsa och välbefinnande som främsta mål”.
Att välja att tala med kunden kan ha effekt och vara värt att testa. Det finns dock en risk, som exemplet ovan visar, att det inte går att nå kunden och det är möjligt att enda effekten blir att kunden väljer att gå till ett annat apotek, där man inte är lika ”jobbig”.
Det enda som då åstadkommits är att kunden går runt till olika apotek och andra kollegor får hantera problemet.
Det finns säkert många farmaceuter som inte vill eller orkar engagera sig – det går ju inte att göra något.
Vad händer om du inte gör något? Människor fara illa och kan dö – fast det är ju då deras egna, fria val. Eller inte – var är den fria viljan i ett beroende?
Om du väljer att inte göra något har du som farmaceut tagit ett enligt lagen helt korrekt beslut. För en del av oss är valet enkelt, för andra är det betydligt svårare.
Moral och etik är svårt och det går inte att säga att det ena beslutet är mera korrekt än det andra.
Tystnadsplikten är till för att skydda en patients integritet. Man ska inte kunna få ta del och sedan sprida information om en person.
Men när tystnadsplikten blir ett hinder och medför att vi tysta måste titta på när en person går ned sig allt mer?
Då blir det svårt.
Hur kan det vara ett lagbrott att försöka värna om en medmänniskas hälsa?