Skilda apoteksvärldar

Har du också mött den där solbrända pensionären i recepturen som vid beskedet om ogiltiga/uthämtade recept vänt på klacken och irriterat fnyst: ”Jag förstår inte varför det ska vara så krångligt här i Sverige. På apoteket i Spanien går jag bara in och ber om mina blodtrycksmediciner. Det är ingen som tjafsar om recept. ”

”Mm, visst” har jag då tänkt och vänligt hänvisat pensionären till vårdcentralen. Kan man ta fel på Flux och Furix kan man nog ta fel på en hel del annat också.

I sommar var jag av en händelse i den spanska kuststaden Benidorm. Resan var alltifrån en studieresa och min tanke var att koppla bort allt som har med doskunder, läkemedel och apotek att göra. Men ett oundvikligt soleksem ledde till ett oundvikligt besök på ett lokalt apotek.

I strandutstyrsel och en handduk över axeln stegade jag in på apoteket.

Välbekanta varumärken stod uppradade i hylla efter hylla i den moderna lokalen. Vid disken bad jag farmaceuten om en tub hydrokortison och helt oförvarnat hörde jag mig själv berätta att jag också var apotekare. Och då var det försent att dölja min nyfikenhet på den spanska apoteksvärlden.

Till min förtjusning tog farmaceuten sig tid och svarade på alla frågor jag kunde tänkas ha. Jag fick till och med lov att titta på ett antal pappersrecept men de skiljde sig så mycket från de svenska recepten att jag till en börja inte ens kunde hitta vilket preparat som var utskrivet.

Även i Spanien är läkemedel subventionerade och som jag förstod det, bestämmer förskrivaren vilken rabatt patienten skall få genom att välja olika färger på receptblanketterna. Tyvärr fick jag inte riktigt klarhet i hur subventioneringssystemet fungerar exakt men det verkade i alla fall som att inkomsten påverkade rabatten.

I Benidorm hade de, enligt farmaceuten jag pratade med, precis infört e-recept men jag insåg snart att det fungerade annorlunda än i Sverige.

På ett e-recept kan patienten få fler uttag utskrivna, men för att få hämta ut läkemedlet måste det göras inom ett viss tidsintervall, annars brinner uttaget inne och man får vänta tills det är dags för nästa uttag.

Min första tanke var att deras e-recept verkade krångliga och jag undrade om inte kunderna som missat sitt uttagningsdatum blev arga? Då svarade farmaceuten: ”Egentligen behöver du inte ha recept på allt.”

Först trodde jag att han syftade på vanliga receptfria läkemedel men det visade sig att en kund kunde köpa sina blodtrycksmediciner utan recept. Det enda som egentligen krävde recept, var narkotikaklassade läkemedel.

Hur är ett sådant system möjligt? Det snurrade nästan i mitt huvud när jag insåg innebörden av det jag hört.

Vem är ansvarig för att rätt dos expedieras? Vem sköter uppföljningen av läkemedelsbehandlingen? Vilka läkemedel är narkotikaklassade? Vem är det egentligen som ordinerar, för det känns orimligt att läkemedelsanvändningen skall vara helt på patientens eget ansvar.

En annan intressant aspekt är om läkemedlen subventioneras om de köps över disk? Om inte, kan apoteken fritt prissätta de receptbelagda läkemedlen eller finns det ett maxtak?

Tyvärr väcktes många av dessa frågeställningar långt efter att jag lämnat både apoteket och Spanien. Trots att jag vid flera tillfällen har skrivit till det spanska läkemedelsverket för att reda ut vissa frågetecken, har jag inte fått något svar.

Det är synd, för jag tror att många hade tyckt att det är intressant att lära sig mer om ett annat lands system.

Med den här nya kunskapen kan jag inte låta bli att ha lite dåligt samvete för att jag klassat de solbrända pensionärerna som förvirrade Furix-och-Flux-förväxlare.

Det ändrar dock inte min uppfattning – att lämna ut bisoprolol utan recept känns väldigt främmande.