“Ibland måste man bryta mot reglerna”

Ett par börjar bli till åren. Mannen har problem med hjärtat och har för detta fått nitroglycerinspray, att använda vid behov. Paret är ganska rörliga, trots att de båda är runt 80. De är ute och rör på sig en hel del, gör små bilutflykter i närområdet och hälsar på släkt och vänner.

Mannen har dock börjat bli lite glömsk och tenderar därmed också att glömma sin viktiga medicinspray när de tar sig en tur.

Frun är lite fundersam – sist de var på sjukhuset så gick det inte att göra så mycket mer för hjärtat – sprayen är absolut viktigast för att förebygga hjärtproblemen. Hon har nu flera gånger varit med om att maken glömmer sprayen och vid några tillfällen har utebliven medicinering resulterat i ambulansfärd och inläggning på sjukhus.

För att förebygga att sprayen inte glöms bort, så går hon till apoteket för att köpa ut en extra burk, som hon kan ha i sin handväska. Då är det inte så bekymmersamt om maken glömmer sprayen och dessutom behöver hon inte försöka hålla reda på honom också.

Men det går inte så bra på apoteket som hon förväntat sig. Förskrivaren – med största sannolikhet utan att fundera speciellt mycket på det – hade försett receptet med expeditionsintervall.

På apoteket försökte patientens hustru förklara att användningen var väldigt varierande samt hur behändigt det skulle vara om hon också kunde ha en sprayburk till hands då behovet uppstod och maken hade glömt sin spray.

Men hon fick ingen spray på apoteket den dagen.

Hur tänker man? Var finns omtanken om patienten och den farmaceutiska omsorgen i praktiken?

Vad blir konsekvenserna av de olika sätten att handla? Att göra som farmaceuten, som mötte frun, det vill säga inte expediera, innebär att farmaceuten har följt lagen och gjort precis som den säger. Ur den aspekten går det inte att ifrågasätta hanteringen.

Men vad innebar det för patienten och hans hustru?

Hon fick extra bry med att hålla reda på patientens spray och det är mycket möjligt att det inte finns någon spray med, på någon av bilturerna.

En glömd förpackning, om hjärtproblemen slår till, innebär med största sannolikhet ny ambulansfärd, ny inläggning och ytterligare belastning på ett redan skört och skadat hjärta.

Vad hade det inneburit om en spray hade expedierats?

Farmaceuten hade gjort fel. Vad hade påföljden för farmaceuten blivit? Ingen farmaceut har någonsin blivit anmäld eller ställd till svars för att man hjälpt en patient med ett så enkelt problem som det här är frågan om.

Patienten och hans fru hade blivit mycket nöjda – deras vardagsproblem hade lösts på ett enkelt och rationellt sett. Samhällsekonomiskt har den av frun föreslagna lösningen bara fördelar.

Förvisso har vi ett regelverk att förhålla oss till, men vi måste också fundera igenom vår uppgift och hur vi förhåller oss till den.

Regler går att bryta och ibland måste de brytas, för att leva upp till de moraliska och etiska värderingar som vi som enskilda farmaceuter måste ha!

Enligt de etiska riktlinjerna ska en farmaceut stödja den enskildes läkemedelsbehov; ”Farmaceuten har individens hälsa och välbefinnande som främsta mål”.

Det gjorde inte farmaceuten i detta fall.

Etikrådet