Sverige på väg från Danmark till Norge

Nordisk Farmaceutunion, NFU, är ett samarbetsorgan för de nordiska förbunden inom farmacin.

Grupperingen träffas en gång om året och förra veckan hade jag förmånen att delta i årets möte i jylländska Kolding.

Som vanligt gav mötet bland annat en bra uppdatering av det apoteks- och läkemedelspolitiska läget i grannländerna.

I Svensk Farmaci nr 5/13 fångar vi upp det viktigaste i ett artikelblock på UTBLICK-sidorna.

På apoteksområdet spelar Island, Norge och Sverige i samma division. Vi har omreglerade, liberaliserade apotekssystem där apotekskedjor dominerar.

I Finland och Danmark lever äldre, privilegiebaserade system kvar, apoteken drivs i enskild regi. Fackförbunden och ägarföreningarna gör allt för att behålla systemen som anses gynna farmacin och medlemmarna.

Industrin då? Med all tydlighet är Danmark regionens framgångsland just nu på läkemedelområdet. Tunga aktörer som Novo och Lundbeck finns kvar i landet och det finns också en mycket livaktig biotech-sektor.

Den utbredda ägarstrukturen med familje- och stiftelseägda bolag ger stabilitet och långsiktighet i en alltmer turbulent omvärld.

Relativt stora läkemedelsbolag finns även på mindre orter, exempelvis Vejle där vi besökte Fertin som kontraktstillverkar Nicotinell.

Den jylländska tuggummifabriken tuggar på år efter år.

Framgångshistorien gäller också det danska förbundet Pharmadanmark som har en positiv medlemsutveckling. Delvis beror det på att man öppnat förbundet för andra medlemskategorier än farmaceuter. Den starka läkemedelsindustrin återspeglas i medlemsstrukturen, 60 procent av medlemmarna jobbar inom industrin.

Medlemsavgiften är ungefär dubbelt så hög som den svenska, å andra sidan har det danska förbundets medlemmar en högre snittlön än sina svenska kollegor. Det danska förbundet jobbar organisatoriskt mer isolerat än det svenska och har inte samma synergier som Sveriges Farmaceuter har via medlemskapet i Saco.

Det norska förbundet har en helt annan medlemsstruktur sett till arbetsplatserna än den danska. Med en svag läkemedelsindustri är bara cirka 300 av medlemmarna verksamma i industrin. Apotekssektorn dominerar kraftigt som avnämare till de norska farmaceuterna.

Sverige då?

Vi kan konstatera att vi är mitt i en rörelse från Danmarks till Norges läge. Samtidigt som den stora, forskande läkemedelsindustrin på hemmaplan försvagas, har apotekssektorn exploderat efter omregleringen. Inte bara receptarierna utan även allt fler apotekare landar nu yrkesmässigt på apotek.

Den kvarvarande läkemedelsindustrin är knappast helt ointresserad av att anställa apotekare. Men på grundutbildningarnas arbetsmarknadsdagar lyser läkemedelsföretagen nu med sin frånvaro.

Ett mycket illavarslande tecken.

Dessutom har den klassiska läkemedelskonsulentrollen, som tidigare var en ingång till läkemedelsindustrins marknadsavdelningar för många apotekare, nu i princip försvunnit.

Mer glädjande då att en ny yrkesroll för apotekare – på sjukhus och landsting – börjat formas.

Det här är sammantaget stora omvälvningar som inte minst de farmaceutiska lärosätena förstås måste förhålla sig till.

Vi lovar att fortsätta punktbevaka frågan i Svensk Farmaci.

Nils Bergeå Nygren