Tillbaka från en lång helg med påskfirande och massor av god mat ska man, förutom att hinna i kapp med studierna, även komma igång med träningen.
Dock är tiden knapp och jag blir åter tvungen att skjuta upp träningen till helgen. Tillverkning av tabletter och förståelse för läkemedels upplösningshastigheter på laborationslektionerna är nu av större intresse.
Tidigt på morgonen, lite förvirrad men ändå fokuserad på att läsa de långa, komplicerade artiklarna på engelska. Att förstå hur tidigare forskning gått till väga samt tolka resultat som erhållits är inte så lätt som man tror, trots att man är en grupp om fem. Well, så började dagen efter påskhelgen!
Tillsammans ska man resonera och komma fram till en metod för att undersöka hur snabbt det tar för olika läkemedelsformuleringar att lösa upp sig i kroppen.
Från att vi förra veckan tillverkade egna tabletter från scratch till att förstå hur de löser upp sig olika snabbt. Detta är en del av vad kursen i galenisk farmaci har att erbjuda under termin 6 på apotekarprogrammet vid Uppsala Universitet.
All kunskap man har tagit till sig, slitit och tacklats med i tre år sätts nu på prov då man ska utföra de allra sista obligatoriska laborationerna på utbildningen.
Från att tillämpa matematiska beräkningar med olika fysikaliska formler till att fördjupa sig i vetenskapliga artiklar för att sedan själva utveckla en laborationsmetod är en utmaning i sig.
Höga krav ställs inför utförande och skrivande av labbrapporter och automatiskt ställer man in sig själv att ta ett stort ansvar, dock placeras man slumpvis i en laborationsgrupp. Den första tanken är alltid: ”Hoppas jag hamnar i en bra grupp”.
I vissa fall blir det så, men i andra inte. Då gäller det helt enkelt att anpassa sig och försöka driva fram utförandet, men främst att även positivt försöka motivera de oengagerade. Jag menar, det är ju inte som om man hamnar med drömkollegorna ute på arbetsmarknaden?! Lyckligtvis hamnade jag den här gången i en bra grupp.
Efter två hela dagars laborativt arbete kändes en halvtimmes vila helt ok innan kvällskursen i neurofarmakologi skulle sätta igång. Dagens tema var Parkinsons sjukdom. Jag brukar vara riktigt bra på att anteckna under föreläsningar, men på den här kursen brukar jag ofta spendera tiden till att bara sitta och lyssna.
När det är intressant, så förstår man!
Samtidigt ser jag och känner hur mobilen blinkar och vibrerar. Mail och sms, det vanliga! Man måste ju, trots att studiernas ockuperar 95 procent av tiden, ändå hålla sig uppdaterad om vad som händer vid sidan om.
Mail från min chef där jag brukar jobba under helgerna, mail från centrala styrelsen, informationsmail från gymmet om nya gympass, eller sms från vänner om är ju inget jag vill missa!
Adele Alchahin, apotekarstudent, Uppsala
