Från aulan till recepturen

År 2012 har varit ett händelserikt år. Jag har lämnat föreläsningssalen för att ta plats i receptkanalen…

En bragd, om min mening skall vara sagd.

Under en medarbetarträff i höst blev jag utnämnd som en av årets rookies på Kronans Droghandel. Snacka om fullträff, jag är verkligen nybörjaren som fortfarande kan rycka i rockärmen på de andra farmacevterna.

Tydligen tar det tio år i tjänst innan man är en fullfjädrad yrkesutövare. Till min fördel, har jag inte blivit hemmablind på apoteket än. Året går mot sitt slut och jag inte låta bli att begrunda de erfarenheter jag berikats med och de observationer jag har gjort.

Enligt min icke-vetenskapliga antropologiska undersökning kan den mest använda frasen på apoteket vara ”då ska vi se”, tätt följt av olika variationer och betoningar av ett medhållande ”mhmm”.

Att lyssna är en hörnsten i det arbete vi utför, men att föra en relevant dialog med kunden är minst lika viktigt och något som vi farmacevter, enligt de senaste rönen, måste fokusera mera på.

Vidare, jag läste en statusuppdatering på Facebook häromdagen där viss kritik riktades mot det besökta apoteket för att personalen frågat om vederbörande ville ha en påse. Ojdå. Jag frågar nästan alltid om kunden vill ha en påse utan att ha en tanke på att det skulle vara mindre serviceinriktat.

Tänker jag efter, beror det troligtvis på observationen att många tackar nej direkt. Är det dessutom en manlig kund är det när till meningslöst att fråga om han vill ha en påse. Visst, jag är medvetet fördomsfull nu men jag vågar påstå att i 8 av 10 fall så åker den inköpta varan ner i mannens ficka direkt.

Fast de flesta män verkar dra gränsen vid en pumpflaska med mjukgörare.

Slutligen skulle jag vilja påstå att apotekspersonal är riktiga hejare på service och problemlösning. Vi springer runt och hämtar saker, beställer taxi åt kunderna, står i telefonkö, byter ut simkort i mobiltelefoner, ringer om för gamla recept, hjälper till att bära ut varor till kundernas bilar, serverar vatten och så vidare.

Årets guldstjärna går dock till min kursare och vän som cyklade hem med ett preparat till en kund eftersom efterfrågat fabrikat inte hade funnits på lager då kunden besökte apoteket. Det kallar jag för outstanding service!

Vi får inte glömma att vi är jätteduktiga på service, även om vi kanske inte alltid ger kunden en nick till hälsningsfrasen.

Min önskan inför nästa år är att fortsätta sprida information om de farmacevtiska yrkena. Oavsett om det är genom att ställa upp i reportage riktade till ungdomar eller genom att agera professionellt i receptkanalen.

Jag önskar er en riktigt god jul och ett gott nytt år!

Nu blir det kryddte och lussekatt, på återseende i vår!