Tillbaka till framtiden

Det spekuleras mycket kring apotekens framtid.

Vad kommer hända med det omdiskuterade generikasystemet?

Kommer företag som inte är delägare till läkemedelsförsäkringen att få omfattas av subventioneringen?

Vad kommer att ske i mars 2013 när de nya apoteksaktörerna inte längre har någon skyldighet att driva apotek med låg lönsamhet?

Många spekulerar, och det är rätt intressant att ta del av dessa spekulationer som kan vara både välgrundade och lösryckta. Men träffar någon någonsin rätt?

Under en lunchrast hittade jag på apoteket ett gammalt fotoalbum. Förutom svartvita bilder på farmacevter med omoderna frisyrer, fann jag även ett tidningsurklipp från ”Arbetsmiljö” daterat 1987. Det fångade genast mitt intresse, hur var det på apoteken när jag låg i mammas mage?

Skribenten, Birgitta Jakobsson, inleder reportaget: ”Att arbeta på apotek är långt ifrån det samma som på 60-talet. Nu handlar det om service och information – pillertrillande och hantverksmässig tillverkning hör till det förgångna.”

Att jämföra apoteket med 60-talet känns väldigt främmande för mig. Dock har Jakobsson rätt, för utvecklingen på apoteken har verkligen drivits mot service och information. I Sverige har vi totalt övergivit lokal beredning av mediciner, vilket skiljer sig markant från verkligheten på apotek i t.ex. Polen eller Tyskland. Men det hindrar inte mig från att leva mig in i pillertrillarollen när jag noggrant mäter upp det renade vattnet inför antibiotikaspädningen.

Vidare beskriver Jakobsson de fyra yrkeskategorierna på apoteket. Apotekaren och receptarien, apoteksteknikern och apoteksstäderskan (!). Tänka sig, det fanns en hel tjänst som hette apoteksstäderska!

Enligt mina erfarna kollegor var det på den tiden alltid ordning och reda på apoteken. Apoteksstäderskan hann med det där lilla extra, som att ha kaffet redo till fikarasterna och att värna om personalen.

Även i detta reportage spekulerades det kring framtiden. ”Apoteksteknikern är den dominerande yrkeskategorin idag, men om bara tjugo år kommer hon – det är nästan bara kvinnor – att vara försvunna. Apoteksteknikerutbildningen har lagts ned och det har skapats en ny receptarieutbildning. Det betyder att alla apoteksanställda – utom städpersonalen – kommer att vara farmacevter år 2010 – det är åtminstone det mål som Apoteksbolaget har satt upp.”

Oj, där slog det lite fel. Istället för avskaffa apoteksteknikerna hade vi hunnit avskaffa apoteksmonopolet år 2010.

Jag funderar på om ovanstående målsättning kan ha bidragit till att det i dag är brist på apotekstekniker.

På 80-talet var det dessutom möjligt för en apotekstekniker att läsa en särskild högskoleutbildning för att få samma behörighet som en receptarie. Arbetsgivaren bidrog då till kurslitteratur samt resor och man fick lov att använda tio procent av arbetstiden till att studera!

I höst hade yrkeshögskolans apoteksteknikerutbildningen flest antal sökande per plats vilket ger en klar indikation om att yrket inte alls är på väg att försvinna som förutspått på 80-talet. Om sanningen ska fram, vad skulle vi gjort utan våra apotekstekniker?

För att knyta ihop säcken borde kanske även jag spekulera lite kring framtiden, bara för att kunna läsa detta om 20 år och ta mig för pannan. Hur långt kan jag egentligen skjuta utanför?

Jag tror i alla fall att det kommer att bli mer fokus på försäljning och det behöver inte alls ha en dålig undermening. Alla som jobbar på apotek måste vara medvetna om att försäljningen är direkt avgörande för ett apoteks framtid. Just där kan vi lära oss mycket från kollegor i andra länder som arbetat på en privat apoteksmarknad länge.

Jag tror även att kunderna kommer att ställa ännu högre krav på apotekspersonal. Och jag hoppas att vi är redo då, för det tror jag kommer att medföra ännu större förtroende för vår kompetens och uppskattning av den service vi kan ge.