En rejäl känga till Läkemedelsverket på FIP

Jag har precis kommit hem från min första FIP-kongress.

Apotekare från världens alla hörn samlades i 3-4 dagar på jubileumkongressen på RAI-centret i Amsterdam.

Jag lyckades pricka in en hel del intressanta symposier och debatter, och, som alltid, några måttligt intressanta. I nummer 6 dedikerar vi minst fyra sidor till jubileumskongressen under vinjetten Utblick.

En sådan här kongress kan vara ganska oinspirerande och småtråkig om man inte bemödar sig att försöka interagera och knyta nya kontakter i korridorerna och på middagarna.

Vis av tidigare missar försökte jag verkligen göra det den här gången.

Det kommer att avspeglas i Svensk Farmaci på olika sätt framöver. Ni kan bland annat förvänta er artiklar om Nigeria – som hade den största delegationen av alla länder på plats – Australien och Spanien.

Det var annars ganska intressant att notera vilka som var med på FIP – och vilka som inte var det.

Bland de svenska apotekskedjorna hade Apoteket AB inte oväntat den största kontingenten. Även Hjärtat och Cura, kanske någon till, fanns representerade.

Globalt uppfattas FIP som en mycket viktig arena för apotekens ägarorganisationer. Från våra grannländer deltog som alltid många personer från dessa organ. Men Sveriges Apoteksförening lyste helt med sin frånvaro.

Varför?

Jag var själv på flera högnivåseminarier, bland annat ett om europeiska och globala trender i villkoren för att driva apotek, vars budskap måste ha varit enormt relevant för föreningen.

Och att spinna vidare på kontaktnät med internationella motsvarigheter, exempelvis i andra kedjedominerade länder, kan ju inte vara helt ointressant.

Hur tänkte den svenska apoteksbranschen när man prioriterade bort FIP?

Visst, Sverige präglas fortfarande av omregleringens efterdyningar och branschen har mycket annat att tänka på, men den bortförklaringen kan inte hålla hur länge som helst.

Sen är det uppenbart att Sverige tappat fart inom till exempel dos, där vi tidigare framstått som ett föregångsland.

Nu var det istället det finska exemplet som visades upp. Den finländska dosverksamheten länkas på ett föredömligt sätt till läkemedelsgenomgångar och uppföljning/studier.

Sverige fick en rejäl känga på ett seminarium om så kallade OTC-switchar.

PGEU:s företrädare kritiserade den svenska modellen för receptfritt i butik, i synnerhet att dagen efter-piller kan säljas utanför apotek. Cecilia Bernsten, Läkemedelsverket, kände sig manad att försvara det svenska tänket, men det blev inte helt lyckat.

Jag håller med Sveriges Farmacevtförbund och andra kritiker i den här frågan.

Utan att ta ställning i frågan om dagen efter-pillren: Kombinationen ingen tillståndsgivning och en lång OTC-lista, kryddad med dålig förståelse för reglerna hos handlarna, är en katastrof.

Det här borde Läkemedelsverket inse och förändra – och inte med dårens envishet försvara. Gör om och rätt!

Flera apotekare frågade mig förresten om jag kunde skicka länken till svenska Konsumentverkets kritiska rapport om omregleringen från i fjol.

Att det just är den rapporten som alla vill ha säger en del om det lobbyarbete som pågår i många länder med syfte att behålla gamla småföretags- och privilegiebaserade system.

Inte minst apotekare i sydeuropeiska krisekonomier befarar att politikerna vill reformera – och stretar emot.

Slutligen, en pikant detalj. Ingen stor grej, men ändå.

Apoteket AB hade alltså en hyfsad delegation på plats, och det är bra.

Men hur använder bolaget egentligen sociala medier?

På Facebook kunde man häromdagen läsa ”Det är stort intresse för Apoteket på den internationella farmacikongressen i Amsterdam”.

En helt missvisande formulering. Faktum är att Apoteket AB, förutom delegaterna, var tämligen osynligt på kongressen. Marianne Norelius talade inte ens på FIP som man kan tro av Facebookinlägget, utan på en angränsande nationell holländsk apotekarkongress.

Min kollega Fredrik Hed var också i Amsterdam och har ett välskrivet blogginlägg här. Men jag håller inte med honom om “FIP som en dagisutflykt”.

Jag prickade in flera viktiga, ögonöppnande symposier med bra talare på mycket hög internationell nivå. Kunskap om nationers olika erfarenheter, vägval och modeller utbyttes. Vad kan vara viktigare?

Men visst, letar man ny vetenskap så får man åka nån annanstans.

Så jag uppmanar gärna Fredrik att tänka om och hänga med till Dublin nästa år (om du fortfarande är välkommen efter den bloggen 😉 ). Jag åker i alla fall dit…

Mer om ”fippen” senare.