Det finns vissa stunder i mitt liv som jag aldrig kommer att glömma. Skolavslutningen i 9an, första kyssen, första bilfärden med det nytagna körkortet, dagen jag flyttade till USA och så vidare…
Jag inser att jag är långt efter alla andra när jag skriver det här. Det är inte för att Socialstyrelsen varit långsamma med att utfärda min apotekarlegitimation, snarare tvärt om, det tog knappa två veckor. Men beviset skickades till mitt föräldrahem i Göteborg och jag har ju sedan praktiken varit skensmålänning.
Pappa var vänlig nog att läsa upp innehållet i brevet från Socialstyrelsen över telefon medan jag studsade runt av glädje i vardagsrummet. Allt sedan dess har jag putsat på den lilla namnskylten som väntat i ett litet fodral på skrivbordet.
Igår när jag gjorde min ”comeback” från semestern började med att försova mig. Det var extra lyckat då det var jag som skulle öppna apoteket också… Det kändes fel att göra något högtidligt av en dag som började fel, så jag sköt upp det igen.
Så idag spänner jag för första gången i min karriär fast denna lilla namnskylt på rocken. ”Isabella – Leg. Apotekare.”
Det roligaste är att få visa upp skylten för mina egna stammisar som följt min utveckling på apoteket sedan jag började där som student tidigare i år. Jag kommer vara så stolt när de beundrande säger ”Åh, så licensen har äntligen kommit”, att jag förmodligen inte ens kommer att rätta dem med ett, ”legitimation menar du la”.
Idag är första dagen jag officiellt jobbar som legitimerad apotekare – fast jag har varit det ett tag nu.
Den här dagen kommer jag aldrig glömma heller.
Isabella Stenmark
