Som nyexaminerad farmacevt med endast apotekspraktiken kvar, börjar tanken på jobbsökande bli alltmer aktuell.
Hur man än vänder och vrider på det, finns det alltid en viss ängslan över det här med att söka arbete.
Trots de goda prognoserna om farmacevternas arbetsmöjligheter, är det emellertid relativt generella prediktioner. Eftersom utbildningen är bred med möjlighet till flera olika inriktningar är det svårt att fastställa hur läget ser ut för en specifik typ av arbete.
I dagsläget förefaller behovet av farmacevter vara störst inom apoteksverksamheten även om det förutspås ett ökat behov av farmacevter som arbetar med läkemedelsinformation och fler kliniska farmacevter för att kunna tillförsäkra en god läkemedelsanvändning i samhället.
Jag undrar dock hur väl förberedd man är som examinerad farmacevt på att möta de nya kompetenskraven som ställs från den förändrande arbetsmarknaden. Kommer det kanske bli nödvändigt att fördjupa sig vidare efter sin mastersutbildning i farmaci?
I vår farmaciutbildning tycker jag att det finns en tydlig forskningsanknytning, särskilt för vissa forskningsområden, som i sig självt uppmuntrar till vidare studier.
Men även för de som bestämmer sig för att arbeta, i synnerhet utanför apoteksverksamheten, tror jag att det kommer att bli aktuellt med kompetensutveckling. För att kunna stärka och bredda vår roll som farmacevter i samhället, där vi tillåts att utnyttja vår fulla kompetens och tilldelas kvalificerade uppgifter, anar jag att det behövs en fördjupning av kunskap inom ett visst specialområde. Detta för att nå rätt nivå av expertis inom sitt intresseområde och på så sätt bli mer konkurrenskraftig ute på arbetsmarknaden.
Hur det sker bäst är däremot svårare att säga.
Kanske är det genom att läsa några extra kurser eller kanske ett mastersprogram där verksamhetsförlagd utbildning ingår.
