Under praktiken är jag student, jag är inte schemalagd, jag tar min lunchrast när jag vill och kommer en besvärlig kund kan jag rycka på axlarna och utan dåligt samvete be en av de andra farmacevterna att ta över.
Jag är student men att säga att jag inte är en resurs är skitsnack.
Dock skall det tydligt framgå att jag aldrig känt mig utnyttjad eller missnöjd under apotekspraktiken. Men mina personliga erfarenheter speglar tyvärr inte hela verkligheten.
En student berättade för mig att hennes handledare saknade handledarutbildning. Varför tar apoteket emot en apotekarstudent då?
En annan student berättade att hon inte fick lov att disponera sin inläsningstid hur hon ville. Istället för att få ut sina inläsningstimmar som en sammanhängande heldag har hon fått förkortade arbetsdagar.
En tredje student fick beskedet att det är tänkt att hennes temporära behörighet skall täcka upp för en farmaceut som skall pensioneras.
Vi är alltså inte en resurs då?
Om jag inte missminner mig rättfärdigade aktörerna avskaffandet av praktiklönen med att säga att vi ”enbart” skulle vara studenter och inte räknas in i den dagliga driften.
För mig handlar det inte bara om praktiklönen längre. Numera handlar det främst om dubbelmoralen från aktörerna. Vi får gärna ställa upp och jobba hårt men helst gratis.
Nu när praktiklönen har försvunnit finns det ett antal studenter som inte har råd att göra sin apotekspraktik.
Är ni apoteksaktörer nöjda över hur ni format denna utveckling? På många ställen i landet är det brist på farmacevter, vore det inte smartare att dra sitt strå till stacken och utbilda framtida medarbetare på rättvisa villkor?
Jag är nyfiken på apoteksaktörernas verkliga resonemang kring avskaffandet av praktiklönen.
Är det verkligen mer ekonomiskt att stå för ”fördyrade omkostnader” som tillför en massa administrativa uppgifter? Det tar tid och måste också kosta pengar.
Jag skulle gärna vilja bjuda in beslutsfattarna till verkligheten på apoteken! Precis som det finns en mystery shopper skulle vi kunna ha en mystery pharmacy student.
Skulle beslutsfattarna kunna identifiera apotekarstudenten efter halva praktiken? Jag tror faktiskt inte det, inte med tanke på alla kunder som misslyckats att notera att man är student under de senaste veckorna.
Jag undrar om en uppdaterad verklighetsbild skulle få beslutsfattarna att tänka om och faktiskt erkänna att vi är en resurs.
Vår praktik är ett arbete som borde belönas med den symboliska summa som praktiklönen utgjorde.
Vad säger ni andra studenter, ska vi i samlad trupp bjuda in beslutsfattarna till våra praktikapotek? Är beslutsfattarna modiga nog att anta utmaningen att hitta apotekarstudenten?
