Omregleringen av apoteksmarknaden har varit en succé framför allt på tre punkter: Vi har fått fler apotek, framför allt i tätorter, vilket gett ökat tillgänglighet och fler arbetsgivare för farmacevter.
Vi har fått receptfritt i dagligvaruhandeln, vilket också lett till en ökad tillgänglighet, även om det finns vissa frågetecken kring formerna för detta.
Och löneutvecklingen för farmacevter har varit gynnsam, bättre än på många år.
Detta är positivt. Men hur är det med de uppgifter som är anledningen till att vi har apotek bemannade med universitetskompetens? Läkemedelsrelaterade problem, frågor om patientsäkerhet, frågor om äldres läkemedelsanvändning med mera? Har vi sett aktiviteter från apoteken för att minska problemen vi ser kring användningen av läkemedel?
Utifrån de signaler jag har fått skulle jag vilja säga att vi är på väg åt fel håll. Konkurrensen är stenhård och ersättningen för receptexpedition är baserad på en låg handelsmarginal. Det leder till att man måste komplettera med försäljning av handelsvaror. Skönhet, livsstil, mat, godis – listan kan göras lång på nya produktkategorier som gör entré på apoteken. Apoteken tvingas subventionera samhällets utbyggda läkemedelsförsörjning med ökad försäljning av annat.
Jag får också tydliga signaler på att personalstyrkan trimmas till det yttersta, vilket medför att farmacevter upplever att de blir mer eller mindre hänvisade till att signera receptexpeditioner.
Det är en farlig väg som kan ge arbetsmiljöproblem och dessutom leder till uppenbara risker för patientsäkerheten.
Var det detta socialminister Göran Hägglund ville med omregleringen? Skall apotekens roll i hälso- och sjukvården minimeras till distribution av receptläkemedel finansierad med ökad handelsvaruförsäljning?
Varför skall vi då ha apotek med universitetsutbildade läkemedelsexperter?
Nej, Göran Hägglund, ge apoteken konkreta uppgifter och mål som minskar de läkemedelsrelaterade problemen. Ge apoteken ersättning för tjänster som förbättrar äldres läkemedelsanvändning.
Ersättningen kan kopplas till kvalitetsmål, precis som vi ser i annan hälso- och sjukvård. Det finns inspiration till nya finansieringsmodeller att hämta från andra länder, till exempel Holland och Storbritannien.
Vi får det apotekssystem vi betalar för. Behåll apoteken som en del av hälso- och sjukvården!
Thony Björk