Efter mer än två månader av apotekspraktik kan jag med ganska gott samvete säga att det värsta snöovädret lagt sig.
För varje dag som går känner jag mig lite tuffare i recepturen men visst, ibland uppstår situationer då jag måste rycka i rockärmen på en av farmaceuterna och snällt be om hjälp. Inte minst då jag behöver få expedition godkänd och påskriven.
Nu har vi kommit så långt med praktiken att fokus till viss del även lagts på rådgivning i egenvården. Tidigare i vår skrev jag om konsten att välja rätt ord i ett kundmöte. Nu börjar jag dock inse vikten av att ställa rätt frågor! Det är definitivt inte helt okomplicerat men jag börjar få en känsla för det. Att ta reda på vem rådgivningen skall riktas till är enligt mig något av de allra viktigaste.
Det märks att många kunder har ett stort förtroende för personalen i egenvården och ibland blir jag förvånad över hur ingående de är beredda att beskriva sina bekymmer. Det är roligt men medför ett stort ansvar, vi gör trots allt en viss bedömning av symtomen.
För att göra en korrekt rekommendation är det viktigt att lyssna på kunden och snappa upp det väsentliga. Dock händer det att missförstånd uppstår. Ett slående exempel berör en kund som kommer in till apoteket på jakt efter ett ”dagen efter piller”.
Farmaceuten eller apoteksteknikern bedömer situationen och plockar fram ett akut p-piller. I det läget uppvisar kunden en viss förvåning över att behandling bara består av en tablett och det visar sig att kunden egentligen var ute efter något som kunde lindra en baksmälla dagen efter en fartfylld utekväll.
Exemplet som baserats på en verklig händelse är tänkvärt.
”Till vem?” och ”för vad” är troligtvis de mest relevanta frågorna som vi på ett eller annat sätt måste få svar på för att kunna ge rätt rådgivning. Däremot är det något man måste lära sig.
Förhoppningsvis kommer jag i slutet av praktiken att kunna referera till mig själv som den frågvisa farmaceuten som bemästrat konsten att välja rätt ord.
