Häromdagen när det var ont om receptkunder var jag ute och hjälpte till i egenvården. En kund kom fram och undrade var febertermometrarna hängde. Road av faktumet att jag i detta fall inte behövde hänvisa till en kollega, visade jag vägen till rätt plats. Kunden började läsa på förpackningen och innan jag vände på klacken passade jag på att nämna att termometern kunde användas på tre olika ställen. Det resulterade omedelbart i att jag fick en fråga jag inte hade räknat med. ”Jaha, vilka?” Var inte det självklart tänkte jag men svarade genast. ”Munnen, armhålan och så ja…” rabblandet fick ett tvärt stopp. Vilket av alla ord skulle jag använda? Stjärten? Analen? Rumpan? Häcken? Det slutade med att jag mumlade något om ”…där bak” och flydde fältet.
Efter att ha diskuterat detta med en kursare insåg jag att min fundering över val av ord kanske inte var så unik. Visst, min reflektion kanske kan uppfattas som omogen, det är ju bara ett ord precis som vilket annat. Förvisso, men det är ett ord som oförvarnat kan få mig att dra på munnen. Plus att jag tycker att det är lite genant, en känsla som förmodligen även kunden upplever och då är det extra viktigt att jag åtminstone verkar bekväm.
Om jag inte missminner mig kom min kursare och jag kom fram till att ändtarmen förmodligen var det bästa ordet.
Incidenten med febertermometern har dock väckt en del farhågor inför annan personlig rådgivningen i egenvården. Som tur är har vi ett ganska begränsat sortiment när det kommer till intima produkter och hjälpmedel på just mitt praktikapotek. Men visst, det kan ändå komma in kunder som har mycket tankar och funderingar och som gärna vill ha lite råd. Förhoppningsvis har jag tills dess nått den professionella mognad som krävs för att allvarligt och sakligt, utan att varken rodna eller fnissa, kunna berätta för ett par om vilka produkter de kan använda för att skoja till det i sänghalmen. Det kommer nog gå bra så länge jag kan undvika den klassiska frågan ”vad tycker du är bäst?”
