För tillfället exjobbar jag på institutionen för immunologi vid University of California, Irvine. På labbet studerar jag flitigt B celler och på fritiden studerar jag oundvikligen min amerikanska omgivning. I egenskap av apotekarstudent har jag naturligtvis varit och botaniserat bland hyllorna med receptfria läkemedel. Läkemedelsnamnen skiljer sig från de där hemma men substansnamnen avslöjar genast en och annan bekant.
Men jag är inte alltid ambitiös nog för att bedriva antropologiska fältstudier. Efter 8 timmar av blandad framgång på labbet, är det en trött apotekarstudent som parkerar bilen på garageuppfarten. Därför har TV-tittande blivit till en återkommande sysselsättning om vardagskvällarna. Jag har konstaterat att amerikansk TV inte skiljer sig mycket från den hemma i Sverige. Vårt TV-utbud är så amerikaniserat att det skriker om det. Den enda skillnaden är väl kanske att de ligger i fas med seriesäsongerna. Sedan finns en skillnad till, och det är den oerhörda mängden reklam.
Jag har tagit för vana att alltid sysselsätta mig med något annat, parallellt med tv-tittandet. När reklamen sätter igång riktar jag bara min uppmärksamhet åt något annat. För inte så länge sedan höll jag dock på att sätta mitt kvällste i vrångstrupen när sändningen bröt för reklam. Jag väntade spänt på de andras reaktion men de fortsatte med sin parallella sysselsättning utan att höja ett ögonbryn. Vid det laget stod jag upp och pekade mot TVn.
”Någon måste ju gjort ett enormt misstag! Bryt sändningen, man får ju inte göra reklam for receptbelagda läkemedel!?”
Jo, i USA får man det.
Förbryllad sjönk jag ner i soffan igen och tittade storögt på reklamen för antikonceptionsmedlet. Reklamen kretsade kring en kvinna i 30-årsåldern som utförde olika sysslor i hemmet. Vi fick följa hennes inre monolog där hon övervägde att skaffa ett till barn, samtidigt som hennes son på sisådär fyra år antingen busade eller var gullig för att illustrera eventuella fördelar och nackdelar. Hela reklaminslaget avslutades med en 60 sekunders lång uppradning av de viktigaste biverkningarna och kontraindikationerna.
Makalöst.
Sedan dess har jag sett reklam för antidepressiva läkemedel, monoklonala antikroppar och statiner. Numera sitter jag kvar i soffan när det händer men inte utan att uppmärksamt iaktta.
Det skulle vara intressant att veta hur mycket den här typen av reklam påverkar förskrivningen av läkemedel. Kommer de amerikanska patienterna till läkaren och kräver att få just en viss typ av läkemedel? Då kan det inte vara lätt för en läkare att föreslå egna rekommendationer.
Nu är troligtvis de annonserade läkemedlen patenterade, annars undrar jag hur många patienter som hade blivit missnöjda om originalläkemedlet “känt från TV” bytts ut mot ett billigare generikum, som förmodligen hade varit fallet i Sverige. Vad spelar då förklaringar om aktiv substans för roll när originalet ersatts av en kopia?
Vidare, så förstår jag inte vilket syfte reklam för receptbelagda läkemedel ska fylla. Det är en sak i en läkartidning men varför skall allmänheten exponeras? För det är inte direkt samma sak att testa en ny revolutionerande ansiktskrämformulering, som det är att testa ett nytt, farmakologiskt aktivt läkemedel. Eller?
Jag gillar nog att det inte är tillåtet med den typen av läkemedelsreklam i Sverige. Men det kanske är en föråldrad inställning om man vill vara konkurrenskraftig i dagens samhälle.
Avslutningsvis, jag hittade faktiskt reklaminslaget för antikonceptionsmedlet på YouTube. Klickar du runt bland klippen lär du hitta flera spännande läkemedelsreklamer som med nuvarande regler inte hade fått sändas i svensk TV.
PS. Förresten, välkomna till min egen blogg på Svensk Farmaci.
