Blöder apotekskedjorna?
Under sommaren har årsboksluten för de nya apotekskedjornas första verksamhetsår offentliggjorts. Att siffrorna är röda i det här läget överraskar nog ingen med tanke på den uppdrivna nyetableringstakten och den ökande konkurrensen.
Det blir mer intressant att följa hur den långsiktiga lönsamheten på den nya marknaden utvecklas.
Men tyvärr finns det orosmoln. På kort tid har två chefer för stora apotekskedjor – Cecilia Marlow på KD och Mads Haaland Paulsen på Doc Morris – fått foten eller möjligen valt att sluta.
Det är aningen oroande att det just är de här företagen som gör dessa ledningsskiften. Deras ägare Oriola och Celesio är ju ensamma om att vara apoteksindustriella aktörer med finansiella muskler och internationell erfarenhet av att driva apotek. Spelare som borde kunna uppvisa visst tålamod.
Om just de nu ser akuta lönsamhetsproblem som föranleder vd-byten, är problemen antagligen ganska stora.
Att självaste Apoteket AB gått så dåligt första halvåret 2011 är också ett varningstecken.
Om lönsamhetskraven hos kedjorna skruvas åt ytterligare riskerar farmacin att få stå tillbaka ännu mer inom kedjorna än vad som redan blivit fallet under apoteksmarknadens nyföddhetsperiod.
Apoteken riskerar bli ännu mer av rena detaljhandelsbutiker som fjärmas från hälso- och sjukvården.
Det lutar åt en framtid där apoteksverksamma apotekare och receptarier tvingas gå en hel del tuffa interna matcher för farmacin, sina anställningsvillkor – och patienterna.
I den kontexten blir Sveriges Farmacevtförbund, som företrädare för farmacin, allt viktigare.
Apotekens existensberättigande som samhällsinstitution ligger i det mervärde det ger patienterna – inte i den vinst som skickas vidare till moderbolaget.
