När jag var på ALARM-mässan i Göteborg var jag väldigt mån om att få prata med apoteksaktörerna. Jag var inte arg för att de tagit bort praktiklönen, utan jag var snarare nyfiken på vad de tänkt erbjuda oss praktikanter i stället för lön. Deras huvudskäl att ta bort lönen var att de såg oss som studenter som utförde sin utbildning, och därför var jag säker på att de vill se sig själv som en utbildare, inte en arbetsgivare.
Jag gick runt och frågade representanter för varje apotekskedja vad de planerat att erbjuda oss studenter i stället för pengar. Uppenbarligen var de inte beredda på frågan, för ingen kunde ge mig ett riktigt svar. Det ”svar” som till slut kom fram var att de tänkt erbjuda studenterna kvalificerade handledare. Inga kurser i ledarskap, fler studiebesök eller utökade arbetsuppgifter. Nej. Kvalificerad handledning. (Anmärkningsvärt är att det varit ett krav i många år redan.)
Till slut nådde min besvikelse sin höjdpunkt när jag bemöttes med kommentaren:
”Det är universiteten som beslutar vad som ska ingå i kursen. Vi följer bara deras plan.”
Med denna kommentar kände jag att apoteken förlorat all vilja att utbilda mig. Det har däremot väckt upp kampandan inom mig. Om de vill maska, måste vi helt enkelt ställa högre krav på dem!
Ersättningen i all ära, men jag tycker att debatten blivit snedvinklad. I min naivitet tror och hoppas jag att det kommer lösa sig för alla studerande. I dagens Sverige ska vi vara stolta över att det bara är individuell ansträngning som är hindret till att kunna avsluta sin utbildning. Absolut inte inkomst. Tyvärr är vi inte där idag på apotekarprogrammet. Idag är det ren tur om man får rätt kedja för att kunna avsluta sin utbildning. Så ska det inte vara. Jag hoppas att alla apoteksbolag kommer att följa de goda exemplen som faktiskt finns, och det är många som arbetar för att upprätthålla den viktiga principfrågan om rätten till utbildning oberoende av ekonomi.
Men allt är därför inte negativt med denna förändring. Nu kan vi studenter i stället flytta vårt fokus från pengar, där vi har liten chans att påverka, och i stället fokusera på det som motiverat förändringen: Utbildningen!
Apotekstjänstgöringen är viktig för oss studenter! Vi får äntligen vara ute och inhämta information, omsätta vår kunskap och rådgiva allmänheten. Är inte det en apotekares uppgift? Naturligtvis! Men bara en av många. Anställningar och lönebaserad inkomst har gjort det onödigt för oss studenter att fundera över och ifrågasätta om det finns andra uppgifter som också är viktiga och som borde ingå i vår praktik. När nu anställningskravet försvunnit har vi gått från att bli anställda till att bli studenter; nyfikna, drivande och måna om våra rättigheter. Vi vill utvecklas och se till att varje dag skänker oss ny kunskap.
Är apotekstjänstgöringen idag utarbetad för oss studenter? Jag kan inte svara för det, men jag vet att vi studenter har alla möjligheter att påverka! Hur då? Jag citerar det som ingav mig hopp om att jag och mina idéer kommer att kunna göra en skillnad för min framtida praktik:
”Det är universiteten som beslutar vad som ska ingå i kursen. Vi följer bara deras plan.”
Aktivera er i era kårer idag! Tillsammans kommer vi att kunna vända detta till något positivt!
Tobias Damgaard, apotekarstudent termin 4, Göteborg
