“TLV skjuter för brett”
Lif håller inte med om att läkemedelsföretag utnyttjar reglerna för särläkemedel till att ta oskäligt betalt – vilket Tandvårds- och Läkemedelsförmånsnämndens generaldirektör Gunilla Hulth-Backlund hävdat i en debattartikel. Istället vill Lif se över prioriteringarna bakom subventionsbesluten.
Lif:s svar på TLV:s påstående att läkemedelsföretag utnyttjar reglerna för särläkemedel till att ta för mycket betalt för dem lät inte vänta på sig. Några timmar efter att debattartikeln kunde läsas i DN hade de publicerat ett långt svar på sin hemsida. De hävdar att det är dags att se över de prioriteringar som görs och att det inte säkert att TLV:s beslut om vilka läkemedel som ska ingå i förmånen varken stämmer med folkviljan eller lagstiftarens intentioner.
Anders Blanck, tillförordnad vd på Lif, är också skeptisk till det sätt som TLV fört fram kritiken på.
– Man skjuter så brett. Det här budskapet om att läkemedelsföretagen i allmänhet idkar utpressning gör att det blir en konstig situation. I nästan alla andra fall har man ju sagt ja till subvention.
– Man får in en ansökan som man tycker är felaktig och skyller alla läkemedelsföretag för utpressning.
TLV hävdar att priset för det läkemedel som de tar som exempel och som fått avslag på grund av för hög kostnad, Vpriv, är 4,7 miljoner kronor per år. Absurt mycket, hävdar de.
– Jag vet inte hur de räknat ut det priset, så det kan jag inte kommentera. Jag har inga synpunkter på just det här beslutet, det kan jag inte ha. Men snittpriset för de särläkemedel som hittills godkänts av TLV är betydligt lägre, säger Anders Blanck.
Han menar att TLV genom att gå ut och anklaga läkemedelsindustrin för girighet puffar över ansvaret för sina obekväma beslut. Kritik som de kommer att få eftersom ett antal behövande inte kommer att ha råd med sin medicin.
– Man föregriper kritik och går till offensiv istället, säger han.
Lif vill ha en “total” översyn av kriterierna för läkemedelssubventionen och också av landstingens roll i sammanhanget. I ett tidigare uppmärksammat fall gick nämligen landstingen in och betalade den dyrbara medicinen.
– Varför ska vi då ha en nationell subventionsmyndighet, om det hamnar på landstingens budgetar? frågar Anders Blanck.
Han ställer sig också frågande till påståendet i debattartikeln att läkemedelsföretag även tar oskäligt betalt för gamla läkemedel som får en ny klassning som särläkemedel. Här går det ju inte att hänvisa till höga utvecklingskostnader.
– Det är en ny diskussion för mig. Det är klart att man ska titta på systemet, det kan finnas saker som bör rättas till. Vi motsätter oss inte att man ser över frågan på EU-nivå, men det ligger lite ovanför oss, svarar Anders Blanck.
