Nu är det endast några veckor kvar av min termin på University of Alberta… tiden har gått alldeles för fort!
Jag är ju van vid längre terminer hemma i Uppsala, men här löper en termin från januari till april. Just min klass slutar dock extra tidigt eftersom de kommer att bege sig iväg på 4 veckors obligatorisk praktik på sjukhusapotek eller kommunala apotek, så kallad orientation/experiential learning.
Jag kommer inte att medverka i denna kurs utan kommer som sagt att ”skugga” en av mina tidigare labbhandledare som jobbar på ett apotek utanför campus under en veckas tid. I slutet av apotekarstudenternas andra år (korrektion från första blogginlägget där det står andra termin) kommer de att tilldelas en sjukhusavdelning och bekanta sig med klinisk farmaci.
En viktig aspekt av utbildningen är att man lägger stort fokus på att bibehålla den kunskap som eleverna får under sin tid på programmet.
Detta uppnås dels genom upplägget av kursplanen som består nästan uteslutande av integrerade kurser som för samman både farmakoterapi, farmakokinetik, medicinsk kemi, farmakologi, anatomi och fysiologi. Det fungerar otroligt smidigt då det sätter de olika ämnena i sitt sammanhang.
Min kurs som jag läser nu är ett exempel på en sådan kurs. I denna går man igenom all fysiologi och anatomi för huden samt öra, näsa och hals området som en introduktion. Därefter går man igenom en rad olika tillstånd och hur man behandlar dessa med läkemedel. För övrigt lär man sig både läkemedelsnamn och det generiska namnet på alla produkter, vilket också är positivt för att kunna känna igen sortimentet ute på apoteken.
Under en annan föreläsning i samma kurs, går man igenom den medicinska kemin och relaterar denna till de olika effekterna som man får av läkemedlet. Man förklarar i samma veva varför olika läkemedel inom samma läkemedelsgrupp skiljer sig åt från varandra med respekt till sina strukturer. Genom att bitvis införa kemin i alla kurser, blir det lättare att förstå meningen med varför man lär sig vad man gör och samtidigt blir det mindre överväldigande för studenten.
Förutom att komponera kurserna på ett strukturerat sätt, ser man till att studenterna genast får användning av sina förvärvade kurser genom att organisera flera labbar på universitetsapoteken där man får möjlighet att bekanta sig med produkterna och utföra patientkonsultationer samt utveckla behandlingsplaner för de olika patienterna.
Ytterligare ett sätt att hålla eleverna i schack är de s.k. ”Comprehensive assesments” som de får genomgå med start från andra året. Detta är ett kumulativt test där man testar eleverna på allt som man har fått lära sig dittills.
Det låter lite läskigt kanske, men med tanke på att utbildningen är upplagt på ett sådant systematiskt sätt så blir det också mindre risk för eleverna att glömma lika mycket.
Sedan testar man naturligtvis inte eleverna på alltför mycket detaljer utan sådant som man kan förvänta sig att apotekareleverna bör veta efter två års studietid. Jag ser det som något positivt och ett viktigt underlag för att kunna examinera kompetenta farmaceuter.
