En stor del av den norska befolkningen – och därmed troligtvis även den svenska – har en avvikande variant av den så kallade CYP2C19-genen, som styr hur pass snabbt levern bryter med läkemedel.
Det innebär att många som medicinerar med Cipralex får för stor eller för liten dos av läkemedlet, enligt avhandlingen av Ida Rudberg vid Høgskolen i Oslo. Det skriver den norska forskningssajten Forskning.no.
Runt 25 procent av den norska befolkningen har en genvariant som gör att läkemedlet bryts ned för långsamt och cirka 5 procent en variant som gör att det bryts ned för snabbt. Läkemedelshalten kan vara upp till 10 gånger högre hos en person än hos en annan, som står på samma dos. Vilket leder till onödiga biverkningar.
– Det blir som att ge en person tio tabletter och en annan en tablett, säger Ida Rudberg till Forskning.no.
Med ett enkelt blodprov går det att avgöra hur pass snabbt en person bryter med det antidepressiva läkemedlet, en strategi som Ida Rudberg förespråkar.
– Tar läkaren ett blodprov blir det möjligt att justera medicindosen i förväg istället för i efterhand, säger hon till Forskning.no
