Följ Svensk Farmacis nyhetsbrev

Prenumerera och få de senaste nyheterna.
Följ oss på
FacebookTwitterRSS

Viktigt diskutera nya behandlingar

19 december 2016
BLOGG: Vilka risker är samhället berett att ta i samband med helt nya behandlingsprinciper? Svensk Farmacis bloggare Anders Cronlund ser flera historiska paralleller till Macchiariniskandalen.

Paolo Macchiarinis experiment med att operera in luftrör av plast doppade i stamcellslösning har med rätta upprört allmänhet och specialister från olika yrken. De begångna felen är nu utredda.

Förhållandena är dock historiskt inte unika. 1967 genomfördes den första hjärttransplantationen av den sydafrikanske kirurgen Christiaan Barnard. Patienten överlevde i 18 dagar.

Han förbättrade senare tekniken. Det tog emellertid lång tid innan hjärttransplantationer blev framgångsrika. Så sent som 1971 avled en kort tid efter operation 146 patienter av 170 transplanterade. Liknande siffror gällde för njurtransplantationer in på 1960-talet.

I kirurgins historia finns många ytterligare nedslående resultat. De dåliga utfallen accepterades med övertygelsen att framgången förr eller senare skulle komma och då till båtnad för framtida generationer.

Sedan dess har regelverk och etik, som väl är, skärpts.

Men en bidragande orsak till drevet efter Macchiarini var hans playboyliknande stöddighet. Upprördheten hade nog inte varit lika stor om han intagit en lägre och mer ursäktande profil och om KI:s ledning tagit sitt ansvar istället för att blåneka.

Men om operationerna misslyckats trots föregående djurförsök och etiskt godkännande?

Skandalen väcker frågan vilka risker samhället är berett att ta vid nymodigheter.

Ett aktuellt exempel är så kallade hormonstörande ämnen. Dagen före lucia hade SvD en helsida undertecknad av en rad universitetsföreträdare, som varnade för spridningen av dessa ämnen.

EU utreder frågan, men har svårt att definiera vad som avses med hormonstörande.

En brandfackla på 90-talet var försämrad spermiekvalité hos män på grund av hormonstörande ämnen. Noggrannare undersökningar visade att inget samband förelåg. Riskerna med bisfenol A, som finns i bland annat vissa plaster, har varit på tapeten. Ämnet binder till östrogenreceptorn, men 10 000 gånger svagare än östrogenet självt.

Är det då troligt att bisfenol i praktiken har en hormonstörande effekt av betydelse?

En varningsklocka för mig blir påståendet att hormonstörande ämnen inte lyder under principen om sambandet mellan dos-effekt. Det resonemanget är inne på homeopatins domäner. Så hur skall frågan hanteras?

Förbjuda aktuella plaster tills det är visat att de inte är hormonstörande eller använda dem tills någon visat sig vara hormonstörande?

Vänta, efter godkända formalia, med att operera tills det är helt säkert eller operera och succesivt förbättra utfallet? För läkemedel finns en kompromiss i att acceptera en större risk vid livshotande tillstånd. Att operera en av sjukdom försvagad patient kan oftare vara kontraproduktivt.

Anders Cronlund

Skrivet av: Anders Cronlund
För Svensk Farmacis kommentarfunktion gäller lagen om elektroniska anslagstavlor. Som skribent ansvarar du själv för innehållet. Kommentarerna granskas löpande. Språket ska vara vårdat. Personangrepp och nedsättande omdömen om kön, religion, etnicitet, sexuell läggning samt helt irrelevanta eller kommersiella budskap accepteras inte. Inlägg som inte uppfyller reglerna kan komma att raderas helt eller delvis. Om du tycker att ett inlägg inte uppfyller dessa regler - anmäl gärna kommentaren till redaktionen.

Disqus-kommentarer

  • Apotekare pensionerad

    Jag följde debatten om Macchiarini i kommentatorsfältet i Dagens Medicin. Det som var konstigt var att ingen insåg att huvudansvaret låg hos klinikcheferna där operationerna utan vederbörliga tillstånd hade gjorts. Mest synd tycker jag om rektorn Anders Hamsten, eftersom min födelseort ligger bara några mil från hans födelseort Älvsbyn i Norrbotten. Men allt är Macchiarinis fel och alla andra framstår som oskyldiga offer för mig. Lärdomen är att kolla referenser och meriter vid alla tjänstetillsättningar och det var den missen som gjordes för ingen kunde väl drömma om att han skulle komma med ett falskt CV. Men nu vet man att det kan ske.

  • Apotekare pensionerad

    Glömde att det i slutet av 1500-talet fanns en apotekare, som var Macchiarini-lik. Nämligen siaren Nostredamus, som var apotekare, men började studera till läkare. Han gav sina patienter oprövade mediciner, som han komponerat själv. Patienterna klagade på hans mediciner och han fick avbryta sin läkarkarriär för oprövade läkemedel var inte tillåtna ens då. Senare skrev han sina spådomar, som många har stor tillit till trots att han inte kunde förutse sitt eget fiasko, som läkare.

  • JoJo

    Idag har KI äntligen medgivit att en forskningsrapport var fel. Sent skall syndaren vakna. Och att fyra andra forskare har brustit. Men vill inte säga vilka det är.
    Man vill tydligen skydda några. Det är fatalt, eftersom det är en maktkultur på KI som möjliggjort att Macchiarini fått husera där och att all kritik mot honom tystats. Den makteliten kanske styr fortfarande?

  • JoJo

    Ja, huvudansvaret ligger hos klinikcheferna. Inga oskyldiga offer m.a.o.

  • Apotekare pensionerad

    Det är ganska vanligt att medicinska forskningartiklar är fel. Lancets chefredaktör påstår att 50 % är felaktiga. Rektorn för KI kan inte sitta och lusläsa alla forskningsrapporter och bedöma om de är rätt och fel. Det är tidskriftens uppgift, som publicerar artikeln. Detta syndabocksjagande är trist och kan också leda till oskyldiga offer. Övriga har vad jag vet aldrig tidigare gjort fel, så det måste vara Macchiarini som orsakat allt elände. Han har ju en ganska diger syndalista t.ex påstått att påven skulle vara hans vigselförättare. Vad jag vet har ingen annan på KI sådana exklusiva giftas vanor. Bara den grejen säger var felet måste finnas.

  • Apotekare pensionerad

    En sak till att tänka på är att antag att det är fel på både KI och KUS. Då borde det inte bara vara ett fall Macchiarini utan många andra likartade fall. Jag säger som Sigvard Hammar en gång sade: Tänk att det gått så långt i detta land att sunt bondförstånd har blivit en yrkesmerit extraordinaire.