Följ Svensk Farmacis nyhetsbrev

Prenumerera och få de senaste nyheterna.
Följ oss på
FacebookTwitterRSS

Praktiserande studenter är en stor tillgång för apoteken

26 april 2018
BLOGG: Isabella Stenmarks praktikapotek i Jönköping formade henne till den farmaceut hon är idag. Nu handleder hon själv en farmacistudent. Praktiken är viktig för studenterna, men även för apoteken och professionen, skriver hon.

I februari påbörjade apotekarstudenterna runt om i landet sin praktik, eller mer korrekt uttryckt sin VFU (verksamhetsförlagd utbildning).

Själv minns jag min första praktikdag som om det vore igår, och tänka sig, nu skulle jag få äran att handleda en egen student.

Självklart var jag nervös. Hur är studenten? Vad kan studenten? Kommer jag lyckas förmedla mina kunskaper från en apoteksmiljö som stundvis är pressad?

Apotekarnas praktik har alltid legat mig varmt om hjärtat, inte minst för att min egen påverkades av omregleringen. Även om jag trivdes insåg jag tidigt att det skiljde sig markant mellan praktikplatserna, vilket också gav studenterna olika förutsättningar för inlärning och utveckling.

Det råder inga tvivel om att mitt praktikapotek i Jönköping formade mig till den farmaceut jag är idag.

Med verktyg från handledare och engagerad personal, lärde jag mig att applicera den kunskap jag hade med mig från universitet i verkligheten.

Det var först på apoteket som jag lärde mig att kommunicera med kunder. Dialogen utvecklades så småningom från ”Hej! Vilken medicin behöver du idag?” till ett djupare reflekterande vars syfte var att säkerställa rätt läkemedelsanvändning och identifiera brister vid hantering och användning.

Kommunikation är en färdighet jag slipar på dagligen, och apotekspersonal borde hyllas för deras förmåga att läsa av och kommunicera med kunder.

Många apotek vill gärna ta emot studenter och ta ansvar för deras praktik. Apotekskedjorna uppmuntrar även till detta då det är ett ypperligt tillfälle att knyta kontakter med framtida rekryteringar.

Trots detta finns det studenter som känner sig övergivna och hänvisade till utgångskassan. Jag förstår att de blir besvikna, de förväntade sig att bli handledda av erfarna kollegor för att slipas till vassa farmaceuter.

Hur kan det bli fel, när alla verkar vilja ställa upp?

Först och främst, studenter kräver tid. Ges det inget utrymme, våga tacka nej. En misslyckad praktik drabbar studenten. Jag beundrar de studenter som är modiga nog att ta tag i problem som de upplever på sin praktikplats.

Oavsett vad jag eller apoteket tycker, är studentens chans till en lyckad praktik det viktigaste, även om det innebär en förflyttning.

På samma sätt som apotekspersonalen är en tillgång för studenten, blir studenten en resurs för personalen. Apoteket förvandlas till en utbildningsplats med travar av böcker och högt i tak. Läkemedelsstrukturer studeras, farmakodynamik repeteras och kundfall diskuteras.

Och plötsligt händer det, studenten landar i sin roll och blir nästan som en kollega. Gränsen mellan praktik och ”att vara i drift” kommer alltid att vara hårfin. Den självständiga studenten kommer tillslut att avlasta, men det innebär aldrig att den skall ersätta ordinarie personal. Här vet jag att det ibland uppstår missförstånd, från båda parters sida.

Allt är dock inte apotekets och handledarens ansvar, studenterna har skyldigheter. De förväntas ta egna initiativ, passa tider, följa klädpolicy och ”gå offline” vilket kan vara en stor omställning för många.

Ibland tänker vi att praktiken är till för studentens skull, men det är också viktigt för vår profession. I sex månader har vi tillfälle att presentera apoteket som arbetsplats, vilket är viktigt då det i många delar av landet råder farmaceutbrist.

Ändå nås jag ständigt av berättelser som berör mig. Varför väljer en nyutexaminerad farmaceut att jobba i övrig handel istället för på ett apotek?

Jag vet inget om praktiken i detta fallet, men det är tydligt att vi här har misslyckats i rollen som intressant arbetsgivare. Varför behandlar vi en student sämre än en anställd? Det vill säga, skäller vi lika mycket på en anställd som säger upp sig, som på en student som byter praktikplats?

För sex år sedan efterlyste jag en möjlighet att via universitet kunna rangordna och utvärdera apoteken efter avslutad praktik. Vad jag vet finns det än idag finns ingen sådan möjlighet, är inte det konstigt? Studenterna väljer apotek i blindo, troligtvis med pendlingsavståndet som riktmärke.

Jag kommer alltid intressera mig för praktiken, för jag vill inte att en student efter 4,5 års studier skall börja tvivla på sitt val av yrke.

Oavsett vilken karriärväg som väntar, borde apotekspraktiken vara en aha-upplevelse och grädde på moset där studenten får växa in i sin roll. För om vi inte ens kan förmedla vilken nytta vi gör till framtida kollegor, hur skall vi då nå ut till andra professioner och allmänheten?

Med detta sagt, målar jag inte upp mig själv som den ultimata handledaren. Jag är ofta tankspridd och jäktad. Men jag kommer alltid att värna om studenterna och deras praktik.

Kommentera

För kommentarer och debatt kring artiklarna hänvisar vi från och med 2018-09-14 till vår Facebooksida.

För Svensk Farmacis kommentarfunktion gäller lagen om elektroniska anslagstavlor. Som skribent ansvarar du själv för innehållet. Kommentarerna granskas löpande. Språket ska vara vårdat. Personangrepp och nedsättande omdömen om kön, religion, etnicitet, sexuell läggning samt helt irrelevanta eller kommersiella budskap accepteras inte. Inlägg som inte uppfyller reglerna kan komma att raderas helt eller delvis. Om du tycker att ett inlägg inte uppfyller dessa regler - anmäl gärna kommentaren till redaktionen.

Tidigare kommentarer

Ett svar till Praktiserande studenter är en stor tillgång för apoteken

  1. //A skriver:

    Tack för att du lyfter denna fråga! Jag känner igen mig mycket i det du skriver och kan inte annat än hålla med om att det behövs någon slags utvärdering för att kvalitetssäkra praktikplatserna. Vad är då bättre än studenter som gjort praktiken? Jag hade själv turen att ha en fantastiskt praktik och handledare, men kände till att det kunde se väldigt olika ut på olika praktikplatser. Efter att ha börjat jobba, haft förmånen att själv få handleda men även delta vid sidan om då vi haft studenter, upplever jag att det trots tydliga riktlinjer finns en väldigt delad syn på vad en VFU innebär i praktiken. Jag anser av den anledningen att universitetet även bör delta mer i examinationen på både recept och egenvårdssidan då det är enkelt att bara godkänna för att vara ”schysst”, vilket är en björntjänst för studenten och ett sätt att fortsätta bedriva en handledning som tyvärr saknar just handledning.