Följ Svensk Farmacis nyhetsbrev

Prenumerera och få de senaste nyheterna.
Följ oss på
FacebookTwitterRSS

Mardröm eller framtid?

4 december 2014
BLOGG: Hur kommer apoteksfarmaceutens vardag att se ut i framtiden? Svensk Farmacis bloggare Isabella Stenmark skriver om en yrkesroll i förändring.

Hon stänger till dörren för att dämpa ljudet från de övriga familjemedlemmarna som roat ser på TV.

På skrivbordet framför sig har hon en mapp med namn och kontaktuppgifter till de kunder som passar in på månadens profil, enligt Apotek X.

Naturligtvis känns det jobbigt att behöva lyfta på luren och ringa till en kund. Han eller hon kanske är mitt uppe i sitt eget fredagsmys, precis som hennes egen familj i rummet intill, utan att ha en tanke på sina receptbelagda läkemedel.

Hon drar en djup suck och formulerar för sitt inre öppningsfrasen. ”Hej Hubert, jag heter Isabella och är apotekare på Apotek X. Som du säkert känner till är du kund hos oss. Jag ringer för att ge dig ett förmånligt erbjudande.”

”Det är så att ditt högkostnadsskydd går ut om några dagar. Jag skulle vilja erbjuda dig att plocka ut dina läkemedel med rabatt enligt högkostnadsskyddet. Om du väljer att beställa dem från Apotek X redan ikväll, kan jag även erbjuda gratis hemleverans.”

Hon lägger ifrån sig telefonen.

Hur i all sin dag har hon hamnat här?

I början skedde förändringarna på Apotek X med små steg. Men när statistik och försäljningssiffror blev drivkraften till utvecklingen, blev de små förändringarna snart till stora.

Försäljning hade kanske alltid fått apotekspersonal att rynka på näsan. Själv var hon inte främmande för tanken att expediera och sälja läkemedel och varor på Apotek X.

Ett apotek är inget konstmuseum, kunden kommer inte in, för att i första hand betrakta ovanliga föremål. Kunden kommer inte för att de har ett behov.

Men ett apotek är inte heller en butik som bedriver detaljhandel.

Samtidigt som de individuella kraven på försäljning av handelsvaror ökade, ökade även de individuella kraven på expedierande receptrader.

Visserligen saknade hon själv en ekonomisk bakgrund, och det kanske var därför som ekvationen inte gick ihop. För om antalet förskrivningar inte ökade, var det då konstigt om receptraderna minskade på Apotek X, på en marknad där antalet nyöppnade apotek ständigt ökade? Och var det rimligt att tro att tre farmaceuter under samma tid skulle kunna expediera lika många receptrader som fem farmaceuter?

Oavsett ovanstående skulle farmaceuterna jaga receptrader, eller omsorgsrader om ni så vill. Apotek X försåg dem med verktyg för detta, till exempel kunde man tala om för kunden att högkostnadsskyddet snart skulle gå ut.

Tillslut blev situationen till ett solklart moment 22. Självklart hade hon en skyldighet gentemot arbetsgivaren, men som legitimerade apotekare hade hon även ett samhällsansvar.

Var fanns etiken i detta arbetssätt? Var fanns miljötänkandet och strävan mot ett hållbart samhälle? Och var inte gränsen mellan merförsäljningsrader och omsorgsrader hårfin?

Även om det nu var många år sedan detta började, kunde hon fortfarande höra sin kollegas kommentar. Det farmaceutiska försvinner mer och mer, farmaceuter anses inte vara mer än högutbildade försäljare.

Numera betraktas merförsäljning och försäljningsresultat som kompetens, och dokumenteras i kompetenspärmen i lönegrundade syfte.

När hon för tio år sedan signerade sitt första recept var hon stolt och ivrig att arbeta för rätt läkemedelsanvändning. Hon hade då vigt en femtedel av sitt liv till apotekarestudierna och det var inget hon ville hellre än att värna om farmacin och hålla dess fana högt.

Idag ringer hon till kunder vars högkostnadsskydd snart nollställs och erbjuder gratis hemleverans av läkemedel. Hon hade gärna vägrat men vad ska man göra när lönerna numera är provisionsbaserade?

Hur kunde den stolta farmaceuten bli till en telefonförsäljare?

***

Jag vaknar upp och sätter mig rakt upp i sängen. Jag är helt svettig. Vilken mardröm! Jag vänder mig om och tänder sängbordslampan.

Vilken hemsk utveckling om vi legitimerade farmaceuter som har en så viktigt samhällsroll skulle bli till legitimerade försäljare.

Tur att det fortfarande finns tid att påverka detta.

Farmacins fana skall hållas högt, tänker jag och småler för mig själv innan jag släcker ljuset och somnar om.

För Svensk Farmacis kommentarfunktion gäller lagen om elektroniska anslagstavlor. Som skribent ansvarar du själv för innehållet. Kommentarerna granskas löpande. Språket ska vara vårdat. Personangrepp och nedsättande omdömen om kön, religion, etnicitet, sexuell läggning samt helt irrelevanta eller kommersiella budskap accepteras inte. Inlägg som inte uppfyller reglerna kan komma att raderas helt eller delvis. Om du tycker att ett inlägg inte uppfyller dessa regler - anmäl gärna kommentaren till redaktionen.

Disqus-kommentarer

  • Ung och naiv?

    Bra skrivet! En läskig framtidsscen. Jag är lite mer optimistisk. Min rosenskimrade dröm är att vi genom telefonsamtal eller på andra sätt följer upp och hjälper patieter med deras läkemedelsanvändning och får betalt för det. På särskilt avsatt arbetstid. Jag vet anske inte realistiskt idag, men…

  • Borghild

    Jo det känns som att om vi fortsätter på samma väg som vi gjort hittills så finns det risk att det är där vi hamnar tillslut.
    Bra skrivet!

  • Gammal och bitter

    Jag instämmer med föregående kommentar om att det vore en underbart framtid men jag ser inget som tyder på den utvecklingen på mitt apotek tyvärr. Den utveckling jag upplever går i textens anda med ökade vinstkrav, sämre bemanning och en personalgrupp som verkligen ger allt för att hjälpa kunden men som på köpet bränner ut sig själva med ökad sjukskrivning som följd.

    Tiden mellan kunderna blir kortare och kortare, och det blir svårt att hinna med andra sysslor, t.ex. livsmedelsbeställningar, licensansökningar osv.
    Och om man mot för modan blir schemalagd för att sköta sina andra ansvarsområden kompseneras inte detta i driften och snart måste man hoppa in i receptexpediering igen.
    Samtidigt som chefen vill samla in statiskt för hur mycket extra vi säljer till kunden utöver de som de egentligen kom för att köpa.

  • Isabella

    Tack Borghild! Fast vi ska inte hamna där, för skam den som ger sig! 🙂

  • En som gav upp

    Är tyvärr beredd att hålla med Gammal & bitter. Under mina år i branschen rullade hjulet åt fel håll – då är det svårt att hålla inspirationen och visionen levande. När mätetalen uteslutande handlar om försäljning blir det också allt svårare att motivera sin lön, än mindre löneökning vilket också började märkas vid i samband med nya anställningar.
    Men jag hoppas, för allas skull, att de som fortfarande håller visionen vid liv lyckas vända trenden och lyfta insikten om farmacevtens nytta. Då kanske jag inte behöver säga till mina barn ”Vad ni än gör, läs inte till apotekare/receptarie!”

  • Razputin

    Märkte tydligt den konfikten i lojalitet mellan arbetsgivare och professionalism som du beskriver så väl under den perioden jag arbetade som lma. Jag såg till att motverka flera LRP:s som kunde lett till akutinläggningar pga inte expediera olämplga lkm/kombinationer. Merarbete som tar tid att utreda och som inte är lönsamt. Impopulärt hos arbetsgivare att inte viga tiden till ökad försäljning ist. Skulle vilja se ett kollektivt uppror hos alla apoteksanställda!

Annonsera och prenumerera

Månadens fråga

Vilken av dessa kandidatstäder anser du mest lämplig för EMA:s nya säte?

Visa resultat

Loading ... Loading ...