Följ Svensk Farmacis nyhetsbrev

Prenumerera och få de senaste nyheterna.
Följ oss på
FacebookTwitterRSS

Läkarna,
apotekarna och staten

31 oktober 2017
BLOGG: Över tid har läkarnas makt över apotekssektorn försvunnit. Idag är det staten och dess myndigheter som vakar över apoteken, berättar farmacie doktor Anders Cronlund i en historisk tillbakablick.

Apotekarna på apotek och senare även farm kand. och receptarier har haft en underordnad roll till läkarkåren.

Förhållandet går tillbaka till 1688 års medicinalförfattningar i vilka apoteken ställdes under läkarnas tillsyn.

De senares inflytande över apoteksväsendet fortsatte genom seklerna, senast via Medicinalstyrelsen. I denna hade läkarna stor makt. Styrelsen bestämde om allt från apoteksetableringar, bemanning, utnämningar och drift.

1968 slogs Medicinalstyrelsen ihop med Socialstyrelsen, som hade bildats 1913, och läkarnas inflytande minskade drastiskt till förmån för politikers.

Med Apoteksbolagets bildande ett par år senare upphörde i praktiken läkarnas makt över branschen helt. I bolagets styrelse fanns ingen läkare bland ordinarie ledamöter.

Apoteksbolaget innebar en succesiv likriktning av apoteksverksamheten när innehavaren inte längre bestämde över lager, lokaler, bemanning mm. Företagets normer hade större genomslag än vad Apotekarsocieteten haft tidigare. Ett uttalat mål var samarbete istället för underordning vad gäller läkarna, framför allt mot bakgrund av sjukhusfarmacins och vårdcentralernas utbyggnad.

Den alltmer centraliserade tillverkningen gav tid för utveckling av information kring läkemedel samt specialiserade tjänster som informationsapotekare, egenvårdsansvariga med flera. Detta innebar en omdisposition av apotekarnas kompetens. Idag är klinikapotekarna det tydligaste exemplet på denna förändring.

Företagets affärsmässighet kom dock initialt i motsättning till den nedärvda synen på yrkesinnehållet. Under Apotekarsocietetens tid sågs apoteken i första hand stå i allmänhetens tjänst och ökad försäljning var inte ett centralt mål. Samma sak gällde till exempel Posten, som numera bedriver en vinstfokuserad verksamhet.

Läkarnas makt över apoteksväsendet kom att ersättas av statens, första via bolaget och senare via olika myndigheter.

Vad gäller utbildningen så beskars Farmaceutiska Institutets lärarkollegiums rättigheter 1964 i och med att innehåll och antagningsfrågor hamnade under dåvarande Universitetskanslersämbetet.

Men apotekarna har även bett staten om hjälp. På 1800-talet gällde det striden mot kryddkrämarna och senare mot färghandlarnas tradition att sälja läkemedel i början på 1900-talet. Senare exempel är krav på längre utbildningstid till examen och idag ekonomiskt stöd till utvidgade apotekstjänster.

Dagens apotekare har liksom läkarna litet inflytande över sitt yrkes utveckling, vare sig det gäller apotek eller industri. Men alla har möjlighet att starta eget inom nya områden.

Anders Cronlund

För Svensk Farmacis kommentarfunktion gäller lagen om elektroniska anslagstavlor. Som skribent ansvarar du själv för innehållet. Kommentarerna granskas löpande. Språket ska vara vårdat. Personangrepp och nedsättande omdömen om kön, religion, etnicitet, sexuell läggning samt helt irrelevanta eller kommersiella budskap accepteras inte. Inlägg som inte uppfyller reglerna kan komma att raderas helt eller delvis. Om du tycker att ett inlägg inte uppfyller dessa regler - anmäl gärna kommentaren till redaktionen.

Disqus-kommentarer

  • Apotekare pensionerad

    Har nog diskuterat med 4-5 apoteksinnehavare, men aldrig har det skymtat fram att läkarna lade sig i eller hade ett inflytande. Visserligen inspekterade väl länsläkaren apoteken för det har jag hört talas om. Jag trodde det var Apotekarsocieteten, som bestämde eller en liten klick apotekare, som någon skrev om i ett kommentarsfält.

    Har själv haft 4 chefer som var läkare. Det var helt OK – de är intelligenta, kunniga och personligen aktiva som läkare eller forskare. Jag skulle hellre ha en läkare som VD för en apotekskedja än någon som inte kan något vare sig om läkemedel eller sjukvård. En läkare som chef vore rena himmelriket ***trevar efter Bibeln***

    Förstatligandet var inte bra. Det hade varit bättre för farmaceuterna om landstingen ägt apoteken. Vi hade fått 20 olika arbetsgivare att välja på och vi hade fått ett större inflytande över apoteken än under det statliga monopolet. Jag tror att en viss rädsla hade funnits mot landstingen pga risk för dåliga löner, men det har ju vi idag på apotek. Lönerna sjönk ju kraftigt efter förstatligandet.

    Det tråkiga med när monopolet försvann var att chanserna att starta eget var dåliga pga låga marginaler på receptbelagt. Kommer ihåg att en receptarie frågade mig 10 år innan monopolet föll om jag skulle starta eget apotek om jag fick chansen: Aldrig i livet marginalerna för låga och branschen trist. Super hellre upp mina pengar än går i konkurs, som apoteksägare.

  • Apotekare

    Viktiga synpunkter! Apotekare kallas ju ibland det sista skrået. Tyvärr har ”den lilla klicken” sett till att yrket inte följt med i utvecklingen.Man vägrade hitta nya banor efter att tillverkningen på apotek upphörde utan hängde kvar i forntiden. Inflytandet på utbildningen har varit och är stort, därför sker inget nytänkande som kunnat utveckla apoteksfarmacin. Många är de frustrerade individer som expedierar på löpande band,utan att någonsin ha arbetsuppgifter som motsvarar eller utvecklar kompetensen. ”Information” är för luddigt som huvudområde för ett yrke med 5 års utbildning. Då tjatar man om ”entreprenör” som huvudinriktning istället – något som vi inte alls är utbildade för.

    Jämför med t ex tandläkare eller veterinärer,med liknande omfång på utbildningen. De förväntas efter examen kunna självständigt ställa diagnos, planera och genomföra behandling med hjälp av ett otal instrument och tekniker.Samt – tala med patient eller djurägare och ge råd om behandling. .Vad har vi att komma med? Suddigt utformad ”information”,utan kriterier eller individanpassning, eller förden delen journalföring.

    Ja,jag har också alltid trott att sjukvårdshuvudmännen borde haft hand om apoteksverksamheten också.

  • Apotekare pensionerad

    Det finns lite drygt 20 landsting och det hade blivit 40 apotek i snitt per landsting. Det borde innebära att i varje landsting borde en apotekare eller kanske läkare vara chef över apoteksverksamheten. På sjukhus skulle sjukhusapoteken troligen också få driva sjukvårdsförrådet för det är ju så i försvarets sjukvård.

    Det positiva skulle varit att apotekare var chefer över allt och kraven på lönsamhet var mildare. Landstingen skulle vara en mycket mer intresserad ägare än Staten. Sedan administrationen kunde landstingen ta över till stor del, så apoteken avlastades.

    Att apoteken förstatligades var som ett substitut för att läkemedelsindustrin inte gick att förstatliga. Men det var mycket olyckligt för att styra en sådan koloss krävs mycket administration och kontroll. Förstatligandet gjorde apotekaren till administratör ofta på heltid och förstörde apotekarkårens nimbus som läkemedelsexpert. Sedan kostnadsjakt och expansion av handelsvaror ledde att apotekarna försvann från apoteken och ersattes av billigare receptarier. Expertisen skulle sitta på huvudkontoret och prata med varandra medan kunderna lämnades i sticket.

    Nu sitter vi med de tragiska resterna av ett apotekssystem, där apotekarna hade hög status, högsta lönerna och högsta studentbetygen. Vi har nog den lägsta utbildningsstandarden i Europa på våra apotek. Så det blev ingen ljuständning för Rune Lönngren på Allhelgona, men däremot för min kursare Monika som nyligen dog. Hon var bra och ett ljus.

  • Ranitidin

    Farmaci är ett döende yrke. Det är uppenbart att vad vi gör – lagerhålla mediciner, administrativ kontroll och snabb generell kontroll i fass- kan i princip vem som helst göra. Ingen utveckling eller fördjupning, lång erfarenhet är snarare belastning än fördel. Vi som är verksamma på apotek har moralisk skyldighet att åtminståne bekämpa lögner och myter om hur otroligt viktiga vi är, som används för att lura nya studenter in i det här.

  • Johan

    Ja vi ska gå och sura och tycka att vi är värdelösa, det låter bra… Farmaci är mycket bredare än apotek och verkligen inte utdöerende. Tar man sin roll på allvar kan det även vara ett oerhört viktigt arbete på apotek som gör stor skillnad. Men ser man det som lagerhållning och har fastnat i en roll man inte trivs blir man uppenbarligen bitter

  • Ranitidin

    Farmaci är inte alls ”mycket bredare än apotek”, det är det vad vi har licens för. Att expediera läkemedel, punkt. Man kan visst göra andra saker med utbildningen men det är bara alternativa vägar. Att expediera läkemedel är i teorin mycket mer än lagerarbete men i praktiken är ingen intresserad av något mer, vilket alla som har jobbat längre än ett år vet. Sen kan man naturligtvis välja att blocka ”bitterhet”, hålla händerna och sjunga propaganda visor om yrkesstolthet man blivit lärd i skolan och av så kallade farmaceutiska auktoriteter som har sjäva inte satt fot på ett apotek i ett decenium.