Följ Svensk Farmacis nyhetsbrev

Prenumerera och få de senaste nyheterna.
Följ oss på
FacebookTwitterRSS

”En hypotes som borde testas”

17 mars 2016
BLOGG: Det finns ingen motsättning i att en samhällspositiv yrkesutveckling sker för farmaceuter både i vården och på apotek, skriver Svensk Farmacis chefredaktör i en replik på Mikael Hoffmanns blogg "Många skäl till att tjänster på apotek inte tar fart" i Läkemedelsvärlden.

Nepi-chefen Mikael Hoffmann har många poänger i sin blogg i Läkemedelsvärlden idag.

Det är helt rätt att utvecklingen av nya yrkesroller för farmaceuter i vården i Sverige faktiskt är mer glädjande än vad frånvaron av ett samlat grepp kring hälsotjänster på apoteken är nedslående.

Men det är svårt att se någon motsättning i att en positiv utveckling sker längs båda linjerna.

Det hade till exempel inte skadat om projektet strukturerade samtal på apotek hade förts vidare, i större samklang med sjukvården och dess företrädare än vad som var fallet i piloten. Tyvärr verkar projektet ha skjutits i sank av en överkritisk läkarkår, som (med viss rätta) inte ansåg sig tillräckligt involverad.

Hoffmann skriver att det bara är ”de tjänster som en farmaceut på apotek kan göra med samma effekt till lägre kostnad än en sjuksköterska, eller någon annan, som kan vara aktuella att införa”.

Det har sagts förr, och principiellt är det svårt att invända.

Men om detta synsätt dras till sin spets är det samtidigt ett bra recept för att inget någonsin kommer att hända.

Vi borde väl åtminstone kunna börja testa nya gemensamma arbetsmodeller?

Jag har en hypotes att farmaceuter – även på apotek – kan tillföra mer än idag för att förbättra läkemedelsanvändningen.

Utifrån den hypotesen borde man kunna pröva nya arbetsmodeller för tjänster på apotek i nära samarbete med vården, där resultatet utvärderas rigoröst längs resans gång.

Mitt intryck är att det är så man arbetar i många andra länder. Den ovan nämnda hypotesen finns ofta på hög politisk nivå och vägar söks mot mer utvecklade yrkesroller för apotekare – även på apotek – i allt mer pressade sjukvårdssektorer. Norge är ett exempel, i vår artikel ”Globalt tryck på att utveckla apotekares roll” finns fler.

Mikael Hoffmann skriver att det stora antalet farmaceuter som nu arbetar inom vården inte ”lyfts och uppmärksammas” tillräckligt.

För Svensk Farmacis räkning känns det lite orättvist, är det något vi lyft fram på senare år är det väl ändå just denna glädjande utveckling.

I både nummer 1/11 och 6/14 hade vi stora genomgångar av utvecklingen nationellt, och senast i nummer 6/15 publicerade vi en kartläggning av var i landet det finns apotekare på vårdcentraler. Min senaste ledare handlade om utvecklingen, och vi har haft reportage från exempelvis Solna (nr 1/13), Malmö (nr 3/13), Jönköping (nr 2/14) och Huddinge (nr 1/16). Mer är på väg i tryckta tidningen, senare i år hoppas vi kunna besöka ”Ackis” i Uppsala.

För att inte tala om de enskilda projekt med mera som vi uppmärksammat här på sajten. Bara i år har vi publicerat dessa artiklar:

Gotland satsar på klinisk farmaci

Behov av nya farmaceuttjänster i Värmland

Apotekare på vårdbolag i Bollnäs

Allt fler apotekare jobbar på vårdcentraler

Apotekare på vårdcentral testas i norra Värmland

Stark utveckling av yrkesroll i offentlig sektor

50 farmaceuter arbetar i Region Skåne

Kliniska apotekare i Ängelholm breddar arbetet

Nio farmaceuter på nytt sjukhusapotek (Blekinge)

Farmaceutisk kompetens stärks i VGR

Apotekare i alla landsting (ok, den var från i fjol)

Nils Bergeå Nygren

För Svensk Farmacis kommentarfunktion gäller lagen om elektroniska anslagstavlor. Som skribent ansvarar du själv för innehållet. Kommentarerna granskas löpande. Språket ska vara vårdat. Personangrepp och nedsättande omdömen om kön, religion, etnicitet, sexuell läggning samt helt irrelevanta eller kommersiella budskap accepteras inte. Inlägg som inte uppfyller reglerna kan komma att raderas helt eller delvis. Om du tycker att ett inlägg inte uppfyller dessa regler - anmäl gärna kommentaren till redaktionen.

Disqus-kommentarer

  • Mikael Hoffmann NEPI

    Tack för att du fördjupar diskussionen, Nils. Och tack för att du samlar Svensk farmacis bevakning av klinisk farmaci i vården. Uppenbarligen var jag lite orättvis mot Svensk farmaci i varje fall 😉

    Det finns självfallet ingen motsättning mellan att utveckla farmaceuters yrkesroll inom å ena sidan vården – vare sig det är som anställda i vården eller som konsulter via tjänstebolag inom apotekssektorn – och å andra sidan på apotek. Min poäng är att det finns all anledning föra en strukturerad diskussion om hur klinisk farmaci som den nu utvecklas inom vården organiseras på bästa möjliga sätt – för farmaceuter, för andra yrkesgrupper och naturligtvis framför allt för patienterna. Jag tror helt enkelt att farmaceuterna som nu finns inom vården skulle vara hjälpta av en sådan diskussion. Om nu inte deras arbetsgivare förmår att ta tag i detta så vore det bra om det kom krav på detta från fackligt håll från farmaceuterna själva.

    Som det nu är så utvecklas arbetsformer, organisation och kompetens på skilda sätt inom olika landsting. Visserligen är det bra med att låta tusen blommor blomma men en mer strukturerad diskussion kring hur denna uppenbarligen uppskattade verksamhet i vården bör utvecklas vore värdefull. Jag har inte sett och ser inte så mycket av det i t ex tidigare respektive årets nationella läkemedelsstrategi, däremot finns fortfarande en del projekt som handlar om tjänster på apotek t ex strukturerade läkemedelssamtal med. För mig känns det som lite obalanserat.

    Vad gäller diskussionen om tjänster på apotek så finns det två typer. Dels sådana som utvecklas som ett svar på ett upplevt behov och en vilja att betala själv från patienter, och dels sådana som är en del i en vårdprocess där samhället helt eller delvis finansierar dem. I båda fallen har jag upprepade gånger påpekat det som du Nils också lyfter: Behovet av utvärdera och införa dem ”i större samklang med sjukvården och dess företrädare än vad som var(it) fallet”. Däremot innebär det förstås inte vetorätt för vården. Förhoppningsvis så lär sig alla inblandade – både på apotek och i vården – att det är bättre att tala mer om samverkan och försöka förstå varandra innan och inför istället för efter projekt.

    För att åstadkomma detta så behövs en allsidig rapportering via olika kanaler. Här har Svensk farmaci en viktig roll. Lycka till!

    (PS Naturligtvis behöver inte en tjänst på apotek vara mer kostnadseffektiv än om den görs av någon annan. Det var slarvigt skrivet av mig även om du inte motsatte dig formuleringen. Det räcker med att den är lika kostnadseffektiv. Men min poäng som du håller med om kvarstår – för att vara trovärdig vid hälsoekonomiska utvärderingar måste man alltid se på alternativkostnaden, dvs jämföra med det man annars hade kunnat göra.)

  • Kristin Wisell

    Både apotekare och förskrivaren behöver bli bättre på att inkludera varandra.

    För övrigt anser jag att begreppet ”farmaceut” bör skrotas. Vi är legitimerade receptarier och apotekare.

    När du skriver ”vårdcentralspersonal” kan ju ”apoteks-farmaceut” dock användas.

  • Nils Bergeå Nygren, Sv Farmaci

    Tack Mikael för bra och kloka resonemang. Vår rapportering om apotekare och receptarier i landstingen har ju varit ganska deskriptiv hittills, men jag skulle gärna ta nästa steg och öppna för en diskussion om hur klinisk farmaci och annat läkemedelsarbete bäst bör organiseras och genomföras baserat på erfarenheter i olika delar av landet. Jag var själv kanske lite för kategorisk när jag sa att strukturerade läkemedelsamtal-projektet skjutits i sank. ”Gått i stå” hade varit en bättre formulering. Som du säger nämns det i NLS och omfattas av Åsa Kullgrens utredning. Tyvärr skapar detta en onödig tidsförlust för ett angeläget projekt som borde kunna vara ”up and running” redan nu.

  • Nils Bergeå Nygren, Sv Farmaci

    Visst är det så. Jag tror bland annat att det bottnar i att grupperna jobbar i skilda rum, där den andra yrkeskategorin sällan har tillträde. Det har sagts förut, men bättre kommunikationsvägar i realtid mellan apotek och förskrivare skulle alla vinna på.

    Ang diskussionen om begreppet ”farmaceut” så förstår jag poängen men det blir redaktionellt otympligt att inte ibland kunna använda ett samlingsbegrepp. Jag lägger upp frågan som en läsarfråga här på sajten, så får vi se vad läsarna tycker.