Följ Svensk Farmacis nyhetsbrev

Prenumerera och få de senaste nyheterna.
Följ oss på
FacebookTwitterRSS

Helgen räddad av tyska apotekare

26 maj 2015
BLOGG: Recepttvång för utlämning av läkemedel är ett tänjbart begrepp i många länder. Sveriges Farmaceuters förbundsdirektör Kristina Niemi blev förbryllad under en långhelg i Berlin.

Vi lever i en alltmer global värld, mitt i EU.

Ändå lever vi i de olika medlemsstaterna i helt skilda världar i många sammanhang. Inte minst gäller det apoteksbranschen.

För en tid sedan spenderade jag en långhelg i Berlin.

I vårt lilla resesällskap fick en av medresenärerna, M, problem med känningar från hjärtat.

M konstaterade att betablockarna höll på att ta slut och som apotekare ombads jag att följa med M in på ett apotek för att höra efter om detta gick att lösa.

M visade sin läkemedelskarta med endast tre tabletter kvar och förklarade situationen. Medicinen slut, recept hemma i Sverige. Var dessa tabletter månne receptbelagda i Tyskland?

Den vänliga apotekaren förklarade mycket riktigt att det var receptbelagd medicin.

Hon studerade sitt lagersaldo noga på dataskärmen och kunde konstatera att hon hade en förpackning av önskad styrka hemma.

Och visst, den var helt ok att köpa utan recept. Hon förstod ju dilemmat och insåg att betablockarna var nödvändiga för att möjliggöra en lugn vistelse i Berlin under helgen.

Hon sålde förpackningen med 100 tabletter och M andades ut – helgen var räddad.

Väl ute från apoteket berättade M för övriga i sällskapet om sin nyvunna erfarenhet medan vi vandrade vidare längs Berlins gator.

Vi kom fram till ett nytt apotek och nu har ytterligare en medresenär, S, tänkt till.

Som apotekare fick jag åter uppdraget att följa med in ifall något skulle behöva förklaras.

Och så berättade S för en annan apotekare om sitt dilemma med insomningstabletter som tagit slut. En tablett kvar på hotellrummet och receptet hemma. Krävdes möjligen recept?

Apotekaren letade i substansregister för att se vilken tysk medicin som S tabletter motsvarade, och svarade att visst – recept var absolut nödvändigt för den här typen av medicin. Vilken styrka önskades?

S angav styrka och 1/4 tablett till natten. Apotekaren konstaterade att hon inte hade önskad styrka inne, men en med annan styrka där en halv tablett borde fungera. Och visst, S kunde få köpa en förpackning utan recept. Receptet och medicinen fanns ju, om än inte med här i Berlin.

Och så förklarade apotekaren att de ofta fick besök på apoteket av turister som av någon anledning stod utan sin medicin.

Någon hade glömt medicinen hemma, någon hade den i bagaget som kommit bort. Och apotekarens uppgift var att hjälpa dessa turister.

Helgen var räddad även för S, som förstås blev mycket nöjd.

Själv gick jag ut från apoteket förbryllad.

Två personers helg hade räddats av två apotekarkollegor från två olika tyska apotek.

Jag är lite kluven. Gjorde våra tyska kollegor rätt eller fel?

Vad tycker du?

Kristina Niemi

För Svensk Farmacis kommentarfunktion gäller lagen om elektroniska anslagstavlor. Som skribent ansvarar du själv för innehållet. Kommentarerna granskas löpande. Språket ska vara vårdat. Personangrepp och nedsättande omdömen om kön, religion, etnicitet, sexuell läggning samt helt irrelevanta eller kommersiella budskap accepteras inte. Inlägg som inte uppfyller reglerna kan komma att raderas helt eller delvis. Om du tycker att ett inlägg inte uppfyller dessa regler - anmäl gärna kommentaren till redaktionen.

Disqus-kommentarer

  • Nils

    Klockrent att de gjorde rätt…..
    I Sverige vill man bara gömma sig och skylla på lagar och förordningar.

  • Apotekare

    Jag har varit med om samma sak i Tyskland. Där har man yrkesstolthet.Här får man som apotekare inte ens påverka sina egna,utskrivna läkemedel.Det är minst förtroende bland kollegor på apotek,läkare kan ibland diskutera medicineringen.

  • Receptarie

    Det känns ju inte som det krävdes så mycket för att kunna fuska till sig extra insomningstabletter om det räckte med att ha med sig en blisterkarta utan namn på. Inget jag vill börja utföra i Sverige utan att ha sett ett recept.

  • Fidde

    Det är så som det borde vara, men inte vad gäller narkotikaklassade sömnpiller i för stor skala då de inte är lika livsnödvändiga som blodtryckstabletter. Har man ”glömt dem hemma” så anser jag att man får skylla sig själv. Det beror också lite på kulturen i landet. I vissa länder betraktas t ex zopiklon inte som ett allvarligt narkotikum. Överlag tycker jag att det texten beskriver är bra och jag tror att utvecklingen kommer gå åt liknande håll i Sverige, även om det tar tid.

  • Harald Bargsten

    Visst är det så att apotekare är problemlösare både i Sverige och Tyskland. Och även att det är vissa skillnader…. Jag har arbetat i bägge länder och har tagit med mig min uppfattning av apotekarens roll till Sverige. Det handlar ju om att förhålla sig till kundernas problem på ett ansvarsfullt sätt. Ansvarstagande kan i vissa situationer innebära att göra ett formellt avsteg från lagar och förordningar men ändå uppfylla dess ”anda”. Det innebär således inte att man lämna ut vilket receptbelagt läkemedel i vilken mängd som helst, inte i Sverige och inte heller i Tyskland. I förekommande fall antar jag att man valde minsta förpackningsstorlek, ibland dispenserar man så många doser som behövs tills kunden kan nå hem alt. till en förskrivare. Så gör jag även i förekommande fall här i Sverige.

  • Kristina Niemi

    Tack för dina tankar
    Det intressanta var att S hade Imovane (zopiklon) hemma i sitt land men fick köpa Zolpidem Stada receptfritt i Tyskland för det var vad apotekaren tyckte var mest likt

  • Kristina Niemi

    Hej
    I förekommande fall fick M välja på 30 eller 100 tabletter betablockare. 30 tabletter med en styrka som måste delas, 100 tabletter med rätt styrka. Och priset för förpackningarna var detsamma.
    Vad insomningstabletten beträffar så fick S en 30-pack. Att dispensera några enstaka doser var inget som ens diskuterades.

  • Eftertänksamma apotekaren

    Jag är av åsikten att alla patienter har ett eget ansvar att se till att de har med sig de läkemedel de behöver när de ska ut och resa. Jag hade aldrig någonsin lämnat ut sömnmedlet. Apotekaren i Tyskland kan ju inte veta om patienten/kunden i fråga missbrukar detta läkemedel och ifall han/hennes läkare hemma i Sverige har satt expeditionsintervall på receptet. I så fall kan ju utlämningen av läkemedlet förstöra den plan för behandlingen som den svenske läkaren hade. Sömnmedel är ju som tidigare påpekats inte heller något livsnödvändigt. Vad gäller betablockaren hade jag hänvisat kunden till närmaste vårdcentral för att fixa ett recept, kunden hade ju trots allt några tabletter kvar. Kunden hade ju även kunnat ta med sig sitt svenska recept, det går ju expediera en gång på i annat EU land. Ett uppvisande av blisterkarta är inget recept. Här hemma i Sverige om kunden har helt slut på sitt läkemedel och det inte finns möjlighet att just då få sitt recept förnyat händer det att jag expedierar en liten förpackning. Jag kollar först i recepthistoriken om kunden står på läkemedlet. Detta förfarande är dock förutsatt att jag bedömer att läkemedlet är livsnödvändigt, t.ex. betablockare, astamedicin, antiepileptika, insulin mm.

    Den tyska apotekaren förklarade ”att de ofta fick besök på apoteket av turister som av någon anledning stod utan sin medicin”. Ja, jag är inte förvånad. Självklart sprider det sig att i Tyskland kan man köpa vad som helst utan recept och det är också något som folk förmodligen sätter i system. Dit vill jag aldrig komma i Sverige.

  • Apotekare

    Det är trist att vi alltid ska ha polis- och förmyndarmentalitet inom vår kår. Alla kunder (patienter?) ses som potentiella missbrukare. Ingen kund kan tänka själv,inte ens om hen råkar ha apotekarexamen.
    Jag undrar vad rädslan för egna beslut kostar. När Terracortril öronsalva var slut i många månader kunde apotekaren inte expediera ett preparat med samma verkan som hen till och med rekommenderade,utan kunden skulle gå tillbaka till läkaren.Räkna ut kostnaden för samhället (ett läkarbesök är dyrt för skattebetalarna) och för kundens tid! Visst, man dör inte av ytteröroninfektion,men det är väldigt jobbigt att ha.
    Nu är Seretide Discus i trepack slut på många apotek, då går det inte att expediera en enpack som delexpedition eller tre enpack. Det är en livsviktig medicinering!
    För övrigt är sömnproblem en allvarlig sak som kan leda till svåra problem ganska snabbt. Jag vill minnas att man åtminstone förr sålde tvåpack sömnmedel på finska apotek utan recept.
    Listan kan göras hur lång som helst,vad har vi vår examen till egentligen? Var lärs denna kontrollmentalitet ut? Eller är det bara den sista tillstymmelsen till makt vi har kvar?

  • Fidde

    Jag håller med om att vi har kompetens att göra mycket mer nytta än vad vi får göra idag och något är på väg att hända! Apotekare, särskilt nyexaminerade, är idag väldigt hungriga efter förändring. P.g.a. omregleringen och förbättrat löneläge på apoteken söker sig fler apotekare till apoteken och min uppfattning är att det finns en väldigt stor samsyn hos majoriteten av apotekare, att vi bör ha större befogenheter med en så lång utbildning i ryggen. Att i vissa fall byta mellan olika substanser beroende på vad som är restnoterat är ett exempel på något vi har kompetens för. Vi bör även ha möjlighet att lämna ut små förpackningar av läkemedel när en kund saknar recept och är i akut behov av sin medicin. Personligen tycker jag dock att det är rimligt att ansvaret när det gäller läkemedel som kan missbrukas, t ex zopiklon, är strikt förbehållet till en person (förskrivaren). Det ska ju inte bli så att en reform orsakar större beroendeproblematik och på så sätt ställa till det för sjukvården. I stället ska den underlätta, så att patienterna smidigare får fungerande läkemedel som fungerar mot den diagnos som förskrivaren har satt. Slutsatsen är att apoteken bör vara problemlösare, inte paragrafryttare.

  • Ann

    Bra och klokt skrivet Fidde! Det finns hopp för kåren!

  • Eftertänksamma apotekaren

    Det handlar inte om att vara paragrafryttare eller någon kontrollmentalitet heller för den delen. Jag är helt enkelt av en annan åsikt än dig vilket jag har all rätt i världen att vara. Så fort någon önskar lite struktur får dem paragrafryttare slängt i ansiktet, tråkigt och omoget om du frågar mig. Och ja, alla patienter/kunder är potentiella missbrukare men därmed inte sagt att alla är det. Jag har arbetat tillräckligt länge för att inse att vi har ett utbrett läkemedelsmissbruk i detta land och man kan inte alltid se på personen i fråga om dem är missbrukare eller inte. Missbrukaren är ofta vältalig och manipulerar och det finns oftast ingenting med deras yttre eller beteende som avslöjar dem. Man kan helt enkelt inte veta vem man har framför sig.

    Var har du fått att man inte får expediera enpack seretide istället för trepack ifrån? Det finns så vitt jag vet ingenting som hindrar det. Det är fullt tillåtet att lämna ut en mindre förpackning än det som står på receptet. Det brukar jag ofta göra vid restsituationer eller efter kundens önskemål.

    Jag kan hålla med om att vi apotekare på apoteket borde ha befogenhet att göra mer. Det som jag speciellt saknar är som tidigare nämnts möjlighet att byta preparat till ett liknande vid restsituation. Det är ju oftast vi som talar om vad läkaren ska förskriva istället och i vilken dos. Jag hoppas i framtiden att vi får möjlighet att göra mer. Jag hoppas på en ändring och att vi får ökade befogenheter.

  • Fidde

    Tack Ann 🙂
    Såklart efterlyser jag även möjligheter att ändra i läkemedelsform beroende på vad som patienten föredrar. T ex sugtablett till tablett. Jag vet att många inkl jag själv gör mycket sånt här redan idag, men det är ändå bra att man kan känna att man gör det enligt reglerna. Läste nyss ”i Norge föreslår regeringen utredning av ett receptfritt läkemedelssortiment, som bara ska få säljas i samband med rådgivning från en farmaceut”. Känns som de stulit min idé för detta är något jag tänkt på länge. T ex känns det lite oetiskt att sälja bromhexin när man vet att den största delen av effekten kommer från placeboeffekten. Här finns ju acetylcystein som är ett bättre alternativ. Finns många gånger jag hade kunnat hjälpa kunderna med sina problem om jag hade fått ta från det receptbelagda sortimentet. Såklart är vi inga läkare och ska inte ge diagnoser men i vissa fall är det rätt uppenbart vad patienten behöver, samt att medicinen som skulle rekommenderas är relativt ofarlig. Detta skulle i alla fall till en början behöva vara väldigt begränsat med ett par enstaka läkemedel. Såklart finns det nackdelar med detta då kunder kanske undviker att någonsin träffa en läkare utan bara går till apoteket utan att få en undersökning. Det hade varit intressant att ha ett pilotprojekt ang. detta för att se hur det fungerar.

  • S

    Det saknas evidens för acetylcysteins slemlösande effekt. Så jag skulle säga att det är lika fel att rekommendera det.