Följ Svensk Farmacis nyhetsbrev

Prenumerera och få de senaste nyheterna.
Följ oss på
FacebookTwitterRSS

Expedition
med förhinder

29 oktober 2015
BLOGG: Är farmaceuter så insnärjda i att följa regelverket att vi inte längre agerar som en självständig profession? Läs etikbloggen om en flicka som behövde ett livsviktigt licensläkemedel mot epilepsi.

I våras var en pappa till en epilepsisjuk flicka på apoteket för att kolla om licensmotiveringen för hennes medicin kommit till apoteket.

Det hade den inte.

Sammanlagt kom pappan till apoteket sex gånger under en månad för att fråga om motiveringen från läkaren angående varför dottern behövde läkemedlet, kommit.

Vid samtliga besök, då det konstaterades att ingen licens fanns, så skulle han själv ta kontakt med läkaren och barnkliniken. Flera farmaceuter var inblandade på apoteket, men samtliga var, efter några besök av pappan, informerade om problemet med den uteblivna motiveringen.

Vid fjärde besöket talar pappan om att läkaren ska ha skickat motiveringen per post, men den har inte kommit till apoteket.

Trots att ingen motivering finns, beställer farmaceuten ändå läkemedlet, för att det ska finnas tillgängligt när det är dags.

När farmacevten söker läkaren på barnavdelningen får man så småningom istället kontakt med en sjuksköterska. Hon påpekar att läget är akut och barnet snart är utan läkemedel. Barnet har haft licenspreparatet i flera år och sjuksköterskan vill därför att farmaceuten skulle expediera, även om ingen motivering fanns.

Farmaceuten söker förgäves läkaren igen, för att höra om dennes uppfattning. När farmaceuten inte fick tag på läkaren valde denne att inte expediera läkemedlet. Pappan konstaterade att de fick vända sig till barnavdelningen eller akuten för att få medicin.

Nästa dag, när pappan är inne på apoteket igen, ringer farmaceuten återigen avdelningen som nu lovar faxa motiveringen.

Läkaren, som inte nämner något om ett akut läge, faxar motiveringen efter ca två timmar.

Ansökan går nu till Läkemedelsverket, med noteringen ”akut” på ansökan, så att det ska gå så snabbt som möjligt.

Två dagar senare är pappan tillbaka för att hämta medicinen. Licensen är inte godkänd, men efter påstötning kommer godkännandet och läkemedlet kan expedieras.

Barnet har inte fått läkemedel från sjukhuset och mår inte bra.

Föräldrarna har de senaste dagarna delat tabletterna, vilket man har fått göra andra gånger, för att lösa situationen.

Det finns etiskt sett en hel del att fundera över, trots att inblandade farmaceuter har agerat helt enligt regelboken.

En av de etiska riktlinjerna säger följande: Farmaceuten har individens hälsa och välbefinnande som främsta mål. Barnet har en sjukdom som måste behandlas – utebliven behandling kan medföra livsfara. Dessutom hade barnet fått läkemedlet tidigare.

I det här fallet vore det rimligt att överväga, trots det regelbrott detta skulle innebära, att expediera läkemedel även om de legala kraven ej var uppfyllda. Ett sådant beslut hade varit svårt att klandra, då det så uppenbart i så fall hade gjorts med omsorg om patienten, speciellt med tanke på att det var ett barn och sjukdomens art.

Det är klart att förskrivaren inte gjort sin del. Man kan fundera på varför dialogen med sjukvården överläts åt patientens anhöriga. Det kan ibland vara svårt för apotekspersonal att diskutera med patienter eller patientombud.

Men detta sätt att agera fungerade ju uppenbarligen inte!

Dessutom – farmaceuten litade uppenbarligen inte på sjuksköterskans konstaterande att läget för patienten var akut – varför inte det?

Riktlinjen ”Farmaceuten samverkar med kollegor, vårdpersonal och andra aktörer på läkemedelsmarknaden för att bota eller lindra ohälsa och för att främja hälsa” finns därmed också anledning att fundera över.

Är farmaceuter så insnärjda i vikten av att följa regelverket, att vi inte längre agerar som en självständig profession?

Sveriges apotekare och receptarier är legitimerade – och det innebär att man är ansvarig för att patientsäkerhet upprätthålls inom sin yrkesutövning. Eller?

Hur tänker du?

Sveriges Farmaceuters Etikforum

För Svensk Farmacis kommentarfunktion gäller lagen om elektroniska anslagstavlor. Som skribent ansvarar du själv för innehållet. Kommentarerna granskas löpande. Språket ska vara vårdat. Personangrepp och nedsättande omdömen om kön, religion, etnicitet, sexuell läggning samt helt irrelevanta eller kommersiella budskap accepteras inte. Inlägg som inte uppfyller reglerna kan komma att raderas helt eller delvis. Om du tycker att ett inlägg inte uppfyller dessa regler - anmäl gärna kommentaren till redaktionen.

Disqus-kommentarer

  • Christoffer

    Om patienters hälsa inte kan upprätthållas på grund av lagen, är det lagen som måste ändras t.ex. öppna upp för möjliga avsteg. När ”felaktiga” generiska byten i patientsäkerhetssyfte är förbjudet och bestraffas med hårda ekonomiska sanktioner, måste lagstiftaren också vara medveten om att professionen blir mer försiktig även i andra avsteg från lagen.

  • Sami Samuel Khoshaba

    Det låter väldigt trångsynt att man ska följa regelverket så blint (man blir som en bokstavstroende extremist), trotts att flera farmaceuter har varit inblandade och även en sjuksköterska. Jag hade expedierat läkemedlet baserat på historiken och kontakten med sjuksköterskan och sen givetvis sett till att en licensmotivering erhölls och en licens söktes. Har gjort detta i praktiken flera gånger dock bara vid akuta situationer.

  • Apotekare

    Här rörde det sig om ett livsviktigt läkemedel,självklart ska en legitimerad yrkesutövare kunna expediera. Vad har vi annars all den där ”kunskapen”, som vi skryter så mycket om, till?
    Överhuvudtaget är det dåligt med hjälp på apotek,är det något formellt fel på ett recept får alltid patienten ansvaret att vända sig till läkaren, även om det rör sig om en svårt sjuk patient. Förr i tiden ordnade apoteket detta genom telefon med läkaren.

  • Titti

    i det läget har jag tagit kontakt med licensavdelningen på LMV och fått licensen förnyad utifrån den gamla motiveringen, trots att det ”inte går”. Är det akut så är det! Epilepsi är som regel inget man tillfrisknar från heller, så föregående licensmotivering brukar faktiskt godtas.

  • Cicero

    Jag har expedierat En gång epilepsiläkemedel utan godkänd licens på just den styrkan det behövdes. Patient var under upptrappning av dosen. Läkare var bortrest och annan läkare hann inte skriva licensmotivering på den styrkan som endast fanns tillgängligt på vårt apotek, samt det fanns licens godkänd på annan styrka men som inte kunde uppbringas i hela länet. Farmaceutiskt var det alltså inget speciellt problem att ersätta med lägre styrka och anpassa doseringen. Indikationen var inte epilepsi utan annan neurologisk sjukdom, som dock kunde sluta med EP-anfall vid abrupt utsättning av medicinen. Inte ens neurologkollega till förskrivare kunde svara på risk för konskvenser men var väldigt angelägen att skriva ut recept på befintlig styrka en vardagseftermiddag och ansåg att fortsatt behandling var angeläget.

    Jag blev fälld internt OCH tilldrog mig kollegors vrede, SAMT kritiserades av chef på ett väldigt obehagligt sätt.

  • Darn

    Professionen i alla fall på sina håll är så trångsynt och regelföljande av rädsla att bli prickad att man riskerar hellre patientens hälsa.

    Att det handlar om ett barn eller en vuxen är irrelevant. Det är INDIVIDER det handlar om. Man kan argumentera att barnet har en begränsad autonomi, dock har föräldrar i det här fallet har varit proaktiva. Varför har inte anmälan gjorts mot sjukhuset om brister i patientsäkerhet samt bristet i handläggning? Varför anses inte i regelverket en specialistsjuksköterskas beslut vara tungt vägande, när läkare inte är anträffbar?
    Många frågor förblir obesvarade..

  • Maria

    Cicero! Byt apotek! Sträck på ryggen och känn att du är den som är klok!

  • Ann Apotekare

    Jag var inblandad i något liknande. Det blev också fel, men ändå rätt. Licensbeslutet dröjde och det lackade mot jul. Vi beställde hem varan eftersom barnet haft detta på licens tidigare, och det var bråttom eftersom familjen skulle åka utomlands snart. En kollega tog beslutet att expediera ändå, när tiden rann ut och vi inte fick tag på licensavdelningen.
    Efter helgerna trillade det in ett avslag eftersom ett preparat med det läkemedlet blivit godkänt i Sverige under hösten. Jahopp. Bara att skriva ihop en felexpeditionsrapport och skicka till kvalitetsavdelningen och Läkemedelsverket. Detta bedömdes som mindre allvarligt vid den interna bedömningen, även om vi gjort fel. Det är bara att bära den där felexpeditionen som en medalj, för alla inblandade kan stå för vad de gjorde, och inga barn blev skadade.

Annonsera och prenumerera

Månadens fråga

Vilken av dessa kandidatstäder anser du mest lämplig för EMA:s nya säte?

Visa resultat

Loading ... Loading ...