“Dags ta tillbaka lojaliteten med den egna professionen”

Hur använder vi vår kunskap och erfarenhet på apotek?

Jobbar vi för att det ska bli så bra som möjligt för kunderna?

Nja, tveksamt. Nästan hälften av tiden vid våra receptexpeditioner utgörs av tystnad och 40 procent av icke-medicinsk/farmaceutisk dialog om kostnader och läkemedelsutbyte. Det har visats i en vetenskaplig artikel.

Varför är det så? Är det så vi vill ha det?

Vid en disputation nyligen konstaterades att apoteksfarmaceuter är mer lojala mot sin arbetsgivare än mot professionen.

Lojalitet innebär [SAOB]: Som rättar sig efter gällande lagar, som uppfyller sina förpliktelser, som iakttar hederns fordringar och avhåller sig från svek och obstruktion.

Till exempel genom att lojalt foga sig i ett beslut.

Lojal är alltså att göra som det är bestämt. På jobbet är det då att göra som arbetsgivaren har bestämt. Men är arbetsgivarens beslut alltid bra, det vill säga har arbetsgivaren alltid rätt? Arbetsgivaren sätter rutiner för att det ska fungera på apoteket.

Men, innebär det att det alltid är – ur professionell synvinkel – det rimligaste och vettigaste och bästa sättet att arbeta på?

Oavsett vad vi tycker så väljer vi ofta att vara tysta, och uppfattas därmed också lojala mot arbetsgivaren. Varför protesterar vi inte? Vem tjänar på lojalitet?

Det finns säkert många skäl; vi vill inte säga emot, vi vill inte utmärka oss som obekväma, det är lättare att göra som de andra gör. Om man väljer att inte protestera mot beslut som man i realiteten tycker är felaktiga, så kommer ingenting att förändras. Det finns en uppenbar risk att professionen inte utvecklas om man inte kan diskutera rutiner, arbetssätt och förhållningssätt. Blir arbetet för era kunder bättre?

Men det är kanske så det är. Farmaceuter på apotek är nöjda med sitt arbetsliv och sin arbetsplats.

Eller är det enklare att bara glida med och inte säga emot? Idag har apotekare och receptarier en på många sätt fantastisk arbetsmarknad och kan byta arbetsplats utan större bekymmer och kanske väljer att göra det istället för att ifrågasätta.

Men det händer att farmaceuter byter arbetsplats på grund av missnöje med hur arbetet bedrivs inom apotekskedjan eller på det egna apoteket. Och säkert har många bland dessa försökt framföra åsikter om arbetssätt med mera, innan man säger upp sig.

Men, det förefaller inte hända så mycket ute på apoteken. Det mesta är som det varit och ändringar tar lång tid. De flesta farmaceuter tiger, biter ihop och är kvar. Det är inte bättre någon annanstans.

Så vad ska, eller kan man göra om man vill se utveckling av arbete och arbetsuppgifter? Hur får man till förändring? Hur får man arbetsgivaren att förstå att en arbetsplats med högt i tak, där man får tycka och ifrågasätta, är bra?

Att vara lojal är bra, men det kan uppenbarligen också åstadkomma ett täcke av blöt filt över hela arbetsplatsen! Och filten bidrar inte till att åstadkomma förändringar.

Professionen har man förhoppningsvis valt utifrån intresse och vilja att arbeta med och kommunicera kring läkemedel – inte för att sträva mot kötidsmål och merförsälja! Det är förvisso tufft att hålla emot när man värderas på snabbhet, försålda receptrader och shampooflaskor.

Det är hög tid att ta tillbaka lojaliteten mot den egna professionen och ditt yrkesval!

Om vi inte funderar på hur vi vill utöva vårt farmaceutiska kunnande i framtiden och ser till att vi faktiskt jobbar med och visar den kompetens vi har – vad ska vi då konkurrera med på arbetsmarknaden?

Då kan det räcka med att personalen på apotek är glad och trevlig och säger hej och hejdå till kunderna.

Och utan diskussion gäller tagna beslut.

Etikforum